- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
236

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Den unga tröstlösa emigrantflickan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Grymma smärta, som löfte fått
Jaga fram såsom sjelfva höken,
O, jag beder dig, skona blott
Denna lilla och söta fröken!


Stolt som Ibsen när han smort ihop en ny dram,
gick vår unge skald upp på däcket och föreläste detta
originella skaldestycke för en intresserad krets, som skänkte
det sitt lifliga och okritiska bifall. Insamlingen till
förmån för den förtviflade unga flickan hade nu stigit till
kr. 37,50.

Men alltjemnt hördes hennes hjertskärande skri och
bittra gråt ifrån hytten, och när man bjöd henne
smörgåsar och öl yrade hon och sa att hon ville hem och
äta middag och alls inte resa till Amerika, och ba’
oupphörligen att få tala med styrman, men var så vild och
förtviflad och oredig, att ingen kunde få ett klokt ord
af henne.

Man var nu långt ute på sjön. Bankherrarna drogo
en lättnadens suck och frågade kapten om inte der fanns
råttor på ångaren så att han behöfde köpa ett par kilo
arsenik, som de händelsevis hade på sig. Den ene af
dem slog sig ned och skref till en meddirektör i
»Småfåglarnas vänner» och bad honom ropa in hans studsare
på konkursauktionen och skicka honom via San Fransisko.

De förlorade sönerna hade letat upp en gammal
flaska Cederlunds Caloric ur kappsäcken och satte sig
ned att med sitt inre införlifva detta stycke fosterland.

Den unge, der hemma så grymt misskände skalden
hade redan tagit itu med ett nytt poem: »Solnedgången
på hafvet», och kaptenen, som nu fått det någorlunda
i ordning på däck, beslöt att gå ned och titta till den
förtviflade unga qvinliga emigranten. Hon mötte honom
med ett vildt indiantjut och ba’ omigen så gerna att få
komma i land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free