Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräfta. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSOVÄNNEN, N:o 9 163
togs av Englands och den övriga världens kirurger. Under de
sista 20 åren har han stridit för förstoppningens betydelse. Han
har den stora förtjänsten att hava fäst mänsklighetens
uppmärksamhet på de stora farorna av vanemässig förstoppning (han
kallar det för intestinal Stas).
Något om grovtarmens anatomi m. m.
Grovtarmen börjar i högra ljumsktrakten och går därifrån
lodrätt till högra revbensbågen. Sedan vänder den i nästan rät
vinkel och går vågrätt över till vänster (leverflexuren) till en högt
under vänstra revbensbågen belägen punkt. Därifrån går den
vinkelrätt ned till vänstra ljumskvecket. Därifrån vänder den sig
till tarmmynningen. Med andra ord, grovtarmens utseende kan
liknas vid en dörrbåge.
Om den nu överlastas med exkrementmassor, kunna två saker
inträffa. Hos svaga och kraftlösa individer drager
tarminnehållets tyngd grovtarmen ur dess läge. Den utvidgas och uttänjes,
den förlorar alltså sin form, och patienten börjar att lida av
grov-tarmsinflammation (colitis), som endast alltför ofta åtföljes av
allvarliga följder. Hos kraftiga, energiska människor kommer
naturen hjälpande emellan och uppehåller den av exkrementer
tunga tarmen genom bandförstärkningar. Kroppen strävar alltid
att anpassa sig efter varje ställning och läge. Hantlangare få
t. ex. svåliga händer. Hos den, som bär bördor med ryggen,
anpassar sig ryggraden efter belastningen genom en lämplig böjning,
och de broskiga mellanstyckena mellan ryggkotorna ersättas
genom bensubstans, som är elfenbenshård. De band, med vilka
naturen håller den överlastade grovtarmen uppe, göra för en tid
utmärkt tjänst, i det att de hålla honom kvar i sitt dörrbågliknande
läge. Olyckligtvis hava likväl banden benägenhet att med åren
draga sig tillsamman. Dessa sammandragningar knipa in i
tarmen, som nu får ett utseende som en gummislang, vilken hänger
på en hake och genom sin tyngd får en knick eller böjning. På
detta sätt bildas de knickary vilka på ett karaktäristiskt sätt
inkräkta på tarmens innehåll och försvåra tarminnehållets passage.
Märkvärdigt är att tillvaron av dessa knickar har blivit föibisedd
ända in i den allra sista tiden. D :r Lane har kallat den viktigaste,
farligaste av dessa knickar för "den första och sista knicken",
emedan den är den första som brukar uppkomma och emedan den
är den sista knicken före ändtarmsmynningen. Denna knick lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
