Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bokanmälan. Studier i själsläkekonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HLSOVÄNNENN :o i
Betydande är motsatsen mellan Freud och Bjerre. Medan
den f öi re betraktar "det omedvetna" såsom verklighet,
framhäver Bjerre, att "det högsta lealitetsvärdet tillkommer det
medvetna livet". Dit måste läkaren hänvisa patienten. Känner sig
t. ex. en kvinna i det omedvetna bunden vid sin far, så måste
hon enligt Freud finna sig till rätta med denna
incestföreställning, om hon vill nå fullständig sexuell tillfredsställelse. På ett
ställe säger Freud öppet och klart om en man : "Det låter föga
tilltalande och dessutom paradoxalt, men det måste i alla fall sägas,
att den, som i sitt kärleksliv vill bliva verkligen fri och därmed
lycklig, han måste ha övervunnit respekten för kvinnan och gjort
sig förtrogen med incestföreställningen gentemot modern eller
systern." Därmed tar Freud avgjort parti för det omedvetna mot
det medvetna. Mot denna ståndpunkt protesterar Bjerre : "Jag
anser överhuvud varje tendens att proklamera det omedvetna som
realitet och att förmå patienten att anpassa sig efter dess
mekanismer vara falsk."
Man väntar sig då, att Bjerre skulle låta detta komma klart till
synes i psykosyntesen, som han anser vara en nödvändig
komplettering av den föregående psykoanalysen. Men man känner sig
besviken. Hur den "förnyade, fördjupade, förstärkta
enhetligheten av själslivet och nervsystemets funktioner" ernås, skildrar
Bjerre på blott 15 sidor, och det vilar någonting egendomligt
famlande och trevande över denna skildring. Dels tar han sin tillflykt
till "relativeringens väg", dels till "den produktiva handlingens
väg". I förra fallet hänvisar han till att "vi ständigt svänga
mellan tillstånd av relativt andligt bortdöende å ena sidan och relativ
andlig förnyelse å den andra" och att under sömnen sker en
själens "spontanläkning" : varje drömbild är en psykoanalys, "en
konstruktiv insats i uppbyggandet av personligheten". Men vad är
det, som sker, när en drömbild skapas ? En symbol bildas :
"allhetens omvandling till enhet." Så är även konstnärens verk en
symbolbildning. Särslitenheten i hans själ "tvingar honom in på
den produktiva handlingens väg för att ej gå under i
sönderslit-iiingen" - säger Bjerre. Då skulle ändå Freud ha rätt: det
behövs endast, att säl slitenheten blottas, så "tzingas" den sönderslitne
in på uppbyggandet av sin egen personlighet. Psykoanalysen gör
ju - såsom Bjerre hän emot slutet själv säger -
"själsmaterialet disponibelt för den psykosyntetiska tendensens strävan att
komma fram mot bindandet av ett livsdugligt jag". Denna tendens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
