Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DEN HEMLIGHETSFULLA FRU ÖBECK
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ansiktet var magert och blekt. Kanske svalt
hon.
Fru Öbeck tyckte sig plötsligt flyttas utom
sig själv. Hon såg så tydligt dem alla tre
sitta där i rummet. Den unga vackra
kvinnan mellan två häxor! Inte! Inte var väl
lilla fru Öbeck en häxa? Jovisst! Fru Öbeck
måste motvilligt erkänna att även hon,
fastän ej så åldrad som den andra gamla, hade
ett omisskännligt drag av häxa över sig.
Hon såg minsann riktigt elak ut. Och hon
kunde ej förstå att den unga vågade sitta så
nära henne. Hennes ögon, omgivna av
skuggor, glödde ju djupt inne i ögonhålorna.
Men plötsligt såg hon hur hon, den
gamla häxan, sträckte fram en vit hand
mot den unga. För att slå henne? Nej, den
vita handen stannade ett ögonblick på sin
väg, tveksam, rädd, så lade den sig
smeksamt över den andras hand, där den vilade
i skötet. Eldkolen i hennes ögon slocknade.
Handen vilade, trött och trygg efter den
fullbordade svåra vägen, mot den andra
handen, vilkens hud var mjuk och utan
rynkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
