Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DEN HEMLIGHETSFULLA FRU ÖBECK
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon satt i sitt rum om kvällarna tyckte
hon ibland att den andras steg ville berätta
något för henne. Och hon lyssnade
ofrivilligt. Ofta om natten vaknade fru Öbeck.
Då hörde hon den unga kvinnans
andedrag från rummet bredvid. Hon smög sig
upp och in i rummet, och med ett ljus i
handen, vars låga hon skyddade för att
den andra ej skulle vakna, betraktade hon
nyfiket hennes ansikte. Då tyckte hon sig
stå inför något främmande och oförklarligt.
Hennes egna ögon fingo ett uttryck av
pina. Ja, hon pinades. Den unga, som låg
där slumrande så tryggt som om hon vilat
i en älskad famn, ägde något som fru
Öbeck saknade. Fru Öbeck kallade det
viskande för »livets gåva». Den andra hade
sträckt ut händerna, och se, med den ena
handen höll hon fast i det förflutna, med
den andra grep hon framtiden. Så stod hon
trygg. På detta sätt fick livet
sammanhang.
Fru Öbeck famlade med tomma händer.
Hon var utanför. Hon frös i tomheten.
Rummen, som förut tyckts henne så vackra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
