Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Reaktorer, induktionsregulatorer, växelströms kommutatormotorer och omformare - A. Reaktorer - 1. Seriereaktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Resultatet blir, att reaktorn i normal drift kommer att försämra
effekt-faktorn från eos 99 = 1 till eos 9? =0,87. Spänningen över reaktorn blir
visserligen 50 % av nätspänningen, men spänningen över ljusbågen blir
trots detta 86,6 % av nätspänningen, och spänningsfallet i normal drift
blir sålunda endast 13,4 % (se fig. 12: 2).
Seriereaktorns användning vid kraftanläggningar hänför sig oftast till
sådana fall, då man önskar begränsa kortslutningseffekten för
anläggningen. Exempel härpå erbjuder utförandet av kapslade ställverk. I vissa
fall kan man använda reaktorn för att skydda en viss anläggningsdel,
exempelvis en kabel. I andra fall kan det bli erforderligt att skydda ett
mindre kraftsystem, som skall anslutas till ett större system, mot de stora
kortslutningseffekter, som det större systemets generatoreffekt resulterar i för
Fig. 12: 1 o. 12: 2. T. v. en reaktor, kopplad som skyddsmotstånd i serie med ett ohmskt
motstånd. T. h. vektordiagram, visande spänningarna i kretsen.
anläggningarna. Man brukar i sådana fall koppla in seriereaktorer i
hopkopplingspunkten mellan de båda systemen. Om en kortslutning inträffar
på det mindre systemet, begränsa reaktorerna den ström, som eljest skulle
levereras från det större systemets generatorer.
Med avseende på konstruktionen kan en seriereaktor utföras med eller
utan järnkärna. Om det är fråga om en tämligen låg reaktansspänning,
räknat i procent av nätspänningen, användes i allmänhet en reaktor utan
järnkärna. Man kan säga, att detta är regel, då spänningen över reaktorn vid
normal drift ej uppgår till mera än ca 10 %. Reaktansen i en dylik reaktor
utan järn är konstant och alltså oberoende av strömstyrkan. Det
mekaniska utförandet beror på spänningen men dessutom även i hög grad på
den ström, som reaktorn skall tåla. De seriereaktorer, som användas i
större kraftanläggningar, måste vara synnerligen stabilt byggda. Fig. 12: 3
visar en dylik trefasig reaktor med ledarna förlagda i betong. Den är
avsedd för en anläggning med 5,5 kV spänning och är utförd för 250 A vid
196 V, motsvarande en effekt av 49 kVA per fas. Reaktansspänningen blir
därvid ca 6,2 % av spänningen på nätet.
Då det är fråga om att i högre grad begränsa strömstyrkan, användas
vanligen reaktorer med järnkärna. Detta är så gott som alltid regel, om
spänningen över reaktorn vid normal drift uppgår till 25—50 %. Exempel
härpå äro reaktorer för urladdningslampor, båglampor och ljusbågsugnar.
Om reaktorn förses med järn, kan den utföras med mindre dimensioner.
e
X
R
IR-Sé.»^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
