Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ångkraftstationer - E. Ångpannor - 3. Panntyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Tubpannan har mindre
vattenrum än den egentliga
eldrörpan-nan men ungefär samma
användningsområde beträffande ångtryck
och ångavgivning. Eldstaden är
vanligen förlagd under pannan i ett
murat eldstadsrum.
Förbränningsgaserna stryka utefter pannans
undersida till de genom pannan
ledande tuberna, varefter de bestryka
pannans yttersida. Gaserna
kunna sedan passera andra
värmeupptagande aggregat, såsom
överhettare, ekonomiser och
luftförvärmare.
Tubpannan lämpar sig för
eldning med mindervärdigt bränsle
och har därför funnit stor
användning i synnerhet vid industrier
med träavfallsbränslen. En
olägenhet är svårigheten att rengöra
pannan invändigt. Hänsyn härtill måste
tagas vid risk för dåligt
matarvatten.
Vanlig är också en panna,
innehållande både eldrör och tuber,
benämnd returpanna. I denna
bruka eldrören vara genomgående,
varjämte rökgaserna från eldrören
få vända och gå tillbaka genom
tuber. Såväl tub- som returpannan
belastas normalt med 15 à 20 kg
ånga per m2 eldyta och timme.
Av konstruktiva skäl äro
samtliga de nämnda panntyperna endast
lämpliga för mindre enheter upp
till 10 à 15 ton ånga per timme och
med tryck av upp till ca 15 atö.
De äro också de mest använda vid
mindre anläggningar.
Fig. 17: 13 och 17: 14 visa en
lokomotivpanna. Denna har en fyr-
i
Fig. 17:13 o. 17: 14. Lokomotivpanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
