Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Luftledningar - E. Ledare - 5. Jordlinor - 6. Skruvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
över eller mellan fasledarna på kraftledningar. Linan jordas genom att på
ett flertal punkter förenas med ett jordtag, bestående av band, lina eller
plåt av koppar eller förzinkat järn, nedgrävt i marken, så att
övergångsmotståndet får ett tillräckligt lågt värde. I vissa fall användas även jordtag,
bestående av exempelvis galvaniserade järnrör eller vinkeljärn.
Jordlinans uppgift är egentligen att tjänstgöra som skydd vid direkt
blixtnedslag, varjämte den användes för jordning av skyddsanordningarna.
Den utövar emellertid även en viss skyddsverkan mot de överspänningar,
som kunna induceras vid blixturladdningar. Beträffande jordlinans
skyddsverkan, som mera ingående behandlas i kap. 28 om överspänningar och
överspänningsskydd, ha åsikterna varit ganska delade, och detta har
gjort, att man inom olika företag tillämpat olika principer för
kraftledningarnas utförande.
Järnstolpledningar äro vanligen utrustade med jordlinor, tidigare ofta
en, numera oftast två.
Trästolpledningar ha i många fall både i vårt land och i andra länder
försetts med jordlinor. De som byggts av Vattenfallsverket, ha emellertid i
regel icke försetts med jordlinor, med undantag för de på senare tid byggda
220 kV ledningarna.
Numera är det emellertid praxis, att man förser Vattenfallsverkets
trästolpledningar för 55, 77 och 132 kV med två jordlinor i närheten av
stationerna på en sträcka av ett par km i avsikt att dämpa eller begränsa
inkommande överspänningar och därigenom få skydd för stationen. På övriga
sträckor dimensioneras stolparna så, att jordlinor kunna läggas upp, om det
senare skulle anses erforderligt. Stolparna tagas därvid så långa, att
jordlinorna komma på tillräcklig höjd över regeln. För att jordlinan skall
skydda fasledarna mot direkta blixtnedslag, bör vinkeln mellan lodlinjen
och en linje genom jordlinan och närmaste fasledare ej överstiga ca 30°.
Fig. 20: 8—20: 10 visa utförandet av ledningar för 55, 77 och 132 kV med
två jordlinor.
Trästolpledningar för 220 kV förses, som ovan antytts, med jordlinor
på hela sträckan, och antalet jordlinor är två. Beträffande jordlinornas
placering på stolpen hänvisas till fig. 20: 11, 20: 31 och 20: 32.
Normalt förbindas jordlinorna med jordtag vid varje stolpe. Om det ej är
möjligt att erhålla tillräckligt lågt jordmotstånd, nedläggas marklinor.
Dessa utgöras vanligen av kopparlinor, som nedgrävas till ett djup av
0,6 à 0,8 m och läggas ut strålformigt från stolpen.
6. Skruvning.
Högspänningsledningar med undantag för mindre sådana utföras i regel
skruvade, dvs. varje fasledare får successivt intaga varje fasläge på stolparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
