Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hans fäders gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiad, och jag kände en fruktan för — ja, jag visste
inte själv varför — men jag sade ingenting förrän
hundarna hade blivit fodrade och jag själv hade ätit,
som, en man alltid bör göra, när ett arbete väntar
honom. Men då upplät jag min mun och frågade, vad
som hade hänt, och de ryggade tillbaka för mig, rädda
för min vrede och för vad jag kunde finna på att
göra. Men de berättade historien för mig, den
sorgliga historien, ord för ord och gärning för gärning,
och de undrade över att jag kunde vara så lugn.
Och då de voro färdiga, gick jag till
kommissionäi-rens hus — lugnare än jag är nu, medan jag berättar
om det. Han hade varit rädd och bett halvbloden
hjälpa sig, men de tyckte inte om, det han hade gjort,
och lät honom ligga 50m han hade bäddat. Och
därför hade han flytt till prästens hus. Jag följde efter
honom, men då jag kom dit, ställde prästen sig i
vägen för mig och sade, att en vred man varken skulle
gå till höger eller vänster, utan rakt till gud. Jag
begärde att han skulle låta mig komma förbi med en
förbittrad faders rätt, men han sade "endast över mitt
lik" och bönföll mig om att bedja till gud. Ser du,
det var kyrkan... fortfarande kyrkan, ty jag gick
över hans lik och skickade kommissionären efter min
dotter, som han skulle möta hos gud, den gud, som
är ^n dålig gud och de vita männens gud.
Och så blev där stor uppståndelse, ty bud sändes
till stationen längre ned, och jag flydde. Genom
landet omkring Stora Slavsjön, nedåt Mackenziedalen till
den is, som aldrig försvinner, över White Rockies, för-
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
