Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Öfver J. O. Wallins vitterhetsförsök, första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER J. O. WALLINS ^VITTERHETS-FÖRSÖK. 7
till idealiserade menniskor, nedstigande ifrån Olympen att
deltaga i menskliga värf samt i menskliga njutningar och
äfven svagheter. Hvarje skald och i allmänhet hvarje
konstnär, som icke tillhör den stora skocken af imitatorum
seruum pecus^ är en son af sin tid och af sitt land — i
det vidsträckta Sverige, äfven af sin särskilda födelsebygd.
Den allmänna kulturen utplånar väl många af den första
bildningens drag, men de djupare qvarblifva. Utttrycka
icke Wallins sånger och Fahlcrantz’ taflor något gemen-
samt eget, några gemensamma ingifvelser, emottagna i den
ort, der de begge uppvuxit? Återstråla de icke samma
nordiska natur? Hon är dock icke mera vild, utan odlad.
Heden har blifvit förvandlad till ett fält, der säden och
blommorna utträngt ljungen; öfver det genomgrafda och
plöjda kärret hvila icke längre formlösa dimmor. I ett
rent ljus framstå de sköna föremålen under en rik, men
mildt sammangjuten färgglans och med rediga konturer.
Sådana stå ock de begge konstnärernas ursprungliga tankar
och känslor uppenbarade i deras till det yttre så skilj-
aktiga verk. Och står icke, fastän under en gröfre språk-
klädnad, samma innerliga, okonstlade nationlighet afbildad
i den gamle Stjernhjelms dikter?
Men — torde en läsare af doktor Wallins skaldestyc-
ken anmärka — de föreställa icke heller det ännu verk-
liga i norden; de afskildra icke vissa bestämda taflor,
hvarken af dess natur eller af dess sedliga lif. Vi kunna
ej, utan att fördjupa oss i en vidlyftig utredning, upptaga
detta inkast till närmare pröfning. Men vi må i allmänhet
förklara, att vi ej anse den fria konsten för en kopierings-
maskin, som till hvarje drag aftrycker särskilda blad, på
hvilka en gifven natur eller ett individuelt folksinne tecknat
sin anda. Det är blott denna anda, som den nationlige
konstnären uppfattar, och som han åter framställer uti en
ny idealiserad skapelse, icke slafviskt härmande den verk-
liga, men öfverensstämmande med den. Detta gäller i syn-
nerhet om den lyriske skalden. Hans uttryck är sång,
och sången framkallar icke stela bilder, utan rörliga känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
