Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Öfver J. O. Wallins vitterhetsförsök, första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
och så en bruten rytm, målande förgängelsen:
»Men du göt,
Du Herrens flägt,
I hans sköt
Din andedrägt —
Och åter orkanen
Kring nejden röt...
Bäck du flöt
I oceanen
Den eviga, alltomfamnande stora, -
I hvilkens omätliga djup sig förlora —
Så himlen befalt —
Lik höstliga löf, likt nattliga väkter,
Tider, slägter,
Allt»
Derefter en versform för recitativet:
»Blott dygden ej. Hög och evärdelig
Hon trampar ej förgänglighetens stig.»
samt slutligen denna samma sorgligt lugna ton, ur hvil-
ken sången började. Vi ville endast anmärka, att den
delen deraf, som skulle i musik uttryckas med recitativ,
synes oss vara nog lång och öfverflödande af betrak-
telser. Detta fel ega ej de, efter Davids psalmer sam-
mansatta, religiösa sångerna: Längtan och hopp samt Den
eviges lof. Den första andas ett lidande hjertas qval,
men derjemte ett fromt hjertas förtröstan på Gud; och
den senare är onekligen en af de sublimaste, som den
lyriska poesien på något språk frambragt. Den erbjuder
ett vidsträckt fält åt tonsättarens konst; men ingen an-
nan må våga att der försöka sig än den, hvilken känner
sig ega, såsom poeten, ett mäktigt snille upplyftadt af
religionens anda.
Ibland Sveriges skalder hafva flere med skicklighet
öfvat tonkonsten; men, ehuru doktor Wallin deruti icke
förvärfvat sig någon färdighet, öfverträffar han i poesiens
musik alla andra än Kellgren, hvilken icke heller kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
