Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF G. J. ADLERBETH. 33
af rikets yppersta herrar Höpken, med Tacitus i själen,
en sällsamhet, utan endast den främste ibland många
likar; ännu kunde såsom han en stor del af statens
embetsmän ställa mot smälek och förföljelser den sin-
nesstyrka, som mångåriga öfningar för att tillegna sig
det romerska språkets kraft hade hos dem danat samt
ett sedérmera fortsatt umgänge med romerska tankar
bevarat och förhöjt. Så, som dessa män blifvit upp-
fostrade, uppfostrades ännu de flesta ynglingar, som voro
ämnade åt statens’ tjenst. Med många och olikartade
skenkunskaper ingingo ’de icke i den ålder, då förstån-
det börjar först att mogna; men hvad de lärt, hade de
lärt grundligen. De hade tidigt förvärfvat sig en vana
vid allvarligt arbete och vid ordning deruti, hvilken
följde dem genom lifvet.
På detta sätt var ock den unge Adlerbeths första un-
dervisning inrättad. Han emottog^den icke i en offentlig
skola, kan hända i följd af den ännu rådande fördom,
som ej tillät, att .adliga ynglingar sammanblandades
med ynglingar ur de lägre stånden. Den man, som
ledde hans studier alltifrån hans barndom, intill dess han
ernått skicklighet att fullfölja dem vid rikets ‘främsta
universitet, var en afskedad, åt domarekallet egnad em-
betsman med den grundbildning, hvarpå man då ansåg
lagfarenheten böra hvila; det var hans fader. Han hade
lemnat det allmännas tjenst och flyttat till sin ätts stam-
gods för att ostörd kunna icke blott vårda sin sons
uppfostran utan sjelf dervid använda sina kunskaper och
sin möda. Värdet af denna i strängaste bemärkelse
husliga undervisning har grundligheten af friherre Adler-
beths lärdom i språk och vetenskaper ådagalagt. Men,
ehuru lysande detta efterdöme är, afgör det dock icke
den enskilda uppfostringens ömsom yrkade och ömsom
bestridda företräde framför den offentliga. Af mig, som
icke känner mig mäktig att fatta allt hvad Adlerbeth
var, vore det förmätet att vilja beräkna hvad mera han
kunnat blifva, om hans själs alla förmögenheter redan
Järta, Skrifter. II. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
