Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JO VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
således ansett nödigt att i några uttryck af min öfver-
tvgelse förklara mig emot ett tänkesätt, hvilket, då det
kränkt den store konungens ära, äfven oförrättat minnet
af den ädle man, öfver hvilken jag talar. Detta tillfälle
medgifver mig icke att utveckla alla de skäl, som befästa
min känsla af medborgerlig tacksamhet och af enskild
vördnad, icke blott för Gustaf den tredjes sköna vilja
utan äfven för hennes sköna verkningar. Dessa äro ej
ännu fyllest kända; men någon dag skall väl ett sundt
omdöme upptäcka dem i handlingar, som, ehuru offent-
liga, hittills icke blifvit betraktade med den uppmärk-
samhet de förtjena. Äfven med räknebevis styrka de den
misskända sanningen, att svenska folket väsentligen för-
ädlades under Gustaf den tredjes regering. Brottens
antal äfvensom lastens vedermälen förminskades, intill
dess splitet åter framträngde att förjaga glädjen och arg-
heten att fördöma de mildrande nöjena. *
Ibland de medel, som Gustaf den tredjes afsigt for-
drade, var en svensk teater, och han beslöt att skapa
den. Till en början firade han högtidligheterna inom
sitt hof med skådespel. Vid sin broders, hertigens af
Södermanland biläger lät han i rikssalen uppföras ett
sådant, föreställande Birger Jarls förmälning med danska
enkedrottningen Mektild, af samma holsteinska furstehus
som den brud, hvilken skulle dela med Carl det ljufva
och det leda i hans återstående ärofulla lefnad, upphöja
hans sällhet med sina behag och sitt glada aldrig skif-
tande lynne, lätta hans bekymmer med sin godhet. Sjelf
gaf konungen ett utkast till detta, likasom framgent till
alla de nationliga skådespel, hvarmed han ville upplifva
aftynande minnen af fäderneslandets forna hjeltar. Ut-
förandet af det samma uppdrog han åt en af sina ung-
domsvänner, åt den af Sveriges skalder, som i det renaste
språk hade yttrat de mest upphöjda manliga tänkesätt,
åt honom, hvars Ode öfver själens styrka och hvars
juvenaliska satir hade slagit med förvåning och blygd
ett straffvärdt men ännu icke förhärdadt slägte. Länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
