Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
yngling, som aldrig 1er åt något finare skämt och gäspar,
när vi fälla tårar, är han icke lättsinnig, då han på ett
tärningskast sätter sin faders välfärd och sin egen heder?
Är han det icke, denne grundligen ledsamme talare om
allmän och enskild hushållning, som nedlägger i vådliga
företag lånet af sin väns sista skärf? I hvilken tid, vår
eller den med Gustaf den tredje förgångna, voro sådana
och dermed likartade yttringar af lättsinnighet allmän-
nare? Jag anklagar icke någondera; jag känner begges
särskilda värden; men jag är ej blind för närmare fel,
som det vore en feghet att ej vilja bemärka, då de af-
lägsnare förstoras. Det är min öfvertygelse, att lynnets
lätthet skyddar hjertats allvar, säkrare än en naturvidrig
sinnestyngd, samt att nationer äfven för sin sedlighet
behöfva ädla nöjen. — Men det vackra könet ... ? Ja,
det var i Gustaf den tredjes hof förtjusande vackert; ja
det var af en slösande natur offradt att älskas och genom
en någon gång öfverförfinad själsodling danadt att känna
lifligt hvad intet menskligt hjerta kände utan våda. Må
de lyckligare qvinnor, som en sparsammare skickelse,
en härdande uppfostran och det husliga lifvets stillhet
skyddat emot villor, må de dock döma mildt öfver
dessa sköna, hvilkas rykten inga röster kunna ur graf-
varna höja sig att försvara. Gissningarna om det doldare
lifvets förhållanden böra dö med stunden, som födde
dem. Endast lastens allmänna och skändliga fräckhet i
något tidehvarf tillhör häfderna. Ifrån det, som närmast
föregick Gustaf den tredje, hafva vi hört rysliga berät-
telser om ett sedeförderf, som partiernas statskonst upp-
muntrade och använde. Hvad ondt hafva vi deremot
hört från hans? Visserligen icke, om ock alla beskyll-
ningar vore sanna, något med det förra jemförligt. Allt,
intill sjelfva förvillelsen, antog i denna ridderliga tid ett
ädelt yttre, som bevisade en inre aktning, äfven hos den
svage, för ädelhet. Glädjen var hyllad; men allvaret
tåldes och vördades. Man såg i det för lättsinnighet nu
utropade hofvet glada lysande unga män samla sig om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
