Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö4 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
under de’ få dagar, som rikets vådliga belägenhet lem-
nade åt ständernas öfverläggningar derom. Sådant är
dock det svenska folket, när dess spänstiga kraft af nå-
gon stor fara sammantryckes; det lyfter sig då till en
klar åsigt af det hela och besluter, med en lugn förtrö-
stan i afseende på delarnas öfverensstämmelse, till de
män, hvilkas förstånd och dygd det erkänner. Nu, i det
främstä och det talrikaste af riksstånden, uppstod Adler-
beth för att tillstyrka ett skyndsamt och ovilkorligt bifall
till den föreslagna grundlagen. Frihetens ifrigaste yrkare
igenkände den man, hvilken tjugu år förut hade talat
för henne; de, som fruktade hennes öfverdrift, litade på
orden af Carls och Gustafs vän. Han stod der i den
högtidliga samlingen såsom en medlare emellan de skilj-
aktiga tänkesätten. Hans allvarliga uppsyn, tårarna, som
ville framtränga i hans ögon, och hans rörda stämma
gåfvo. en ökad styrka åt hans tal. Det afhördes med
enhällig förtjusning, och tvenne dagar derefter egde åter
Sverige konung och lagbunden frihet.
Det egde äfven omkring tronen ett statsråd af upp-
lysta och redliga medborgare, hvilka skulle med sin er-
farenhet och sin omtanke leda konungens beslut, men
icke herska öfver hans vilja och ej dela hans makt.
Då ännu lefde i alla svenska hjertan den gamla, hos
menigheten outplånliga öfvertygelsen, att Sveriges konung
må höra råd, men sjelf styra. Då ännu var icke öfver
Gustafvernas och Carlarnes land utbredd den främmande
läran, att en konung för att hålla sitt majestät i helgd
endast bör välja förvaltare af sitt välde, som ostraffadt
må kunna smädas och störtas, men icke nedlåta sig till
någon egen pröfning af statens angelägenheter, icke med
egen rättrådighet och vishet skydda sina undersåtars
välfärd, icke med egen blick upptäcka deras Ijdanden
och behof, icke med egen kraft ordna statens försvar,
samt i följd häraf icke åt sitt hjerta vinna deras tack-
samhet och kärlek eller åt sin förmåga deras beundran.
Vi svenskar kände oss då stolta öfver att vara svenskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
