Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Lefnadsteckning öfver Nils von Rosenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 8 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
dör 1802. — Redan 1782 kallade honom enkedrottningen
Lovisa Ulrika till sekreterare i den af henne stiftade, se-
dermera i följd af politiska förhållanden länge hvilande,
men år 1773 åter upplifvade vitterhetsakademien. Vid
förändringen af detta samfund 17S6 lemnade han berörda
beställning för att emottaga den af ständig sekreterare
uti svenska akademien, hvartill konung Gustaf III utnämnde
honom såsom en man, »hvars lärdom, hvars vidsträckta
vitterhet gjort honom af främmande aktad och banat ho-
nom vägen till det ypperliga förtroendekall han (såsom
kronprinsens lärare) innehade.» Dessa egenskaper beredde
honom också inträde 1788 så väl i kongi, vetenskaps-
akademien som uti kongi, vetenskapssocieteten i Upsala
samt vidare i flera inländska och utländska vetenskapliga
och vittra samfund.
Efter att nu hafva i korthet berättat landshöfdingen
von Rosensteins förnämsta lefnadsöden, allmänna befatt-M
ningar och offentliga utmärkelser, vill jag söka att i en
okonstlad, enkel teckning framställa hans egenskaper och
flerfaldiga förtjenster, synnerligast såsom litteratör samt
befordrare af vetenskap och vitterhet.
Med själsförmögenheter var han rikt begåfvad och
deribland med dem, som göra förvärfningen af kunskaper
lätt, med redigt ordnande förstånd och ett underbarligen
starkt minne. Också, utan att hafva efter inträdet i sta-
tens tjenst egt ledighet till oafbrutna studier, kunde han
i kännedom af flera vetenskapsgrenar mäta sig med lär-
domsyrkets trägna idkare. Tidigt hade han vinnlagt sig
om grundlig bekantskap med dé yppersta romerska för- ,
fattarne. Deras klassiska arbeten voro de mönster, hvar-"
efter han bildade sin stil, åt hvilken läsning af svenska,
franska och engelska mästareverk samt umgänget med
snillrika personer af olika folkslag, inom olika samhälls-
klasser, gåfvo en efter ämnenas särskilda fordringar alltid
afpassad böjlighet. Ur hans varma känsla för sanning och
rätt, hans kärlek till fäderneslandet, hans vördnad för dess
stora minnen, hans nit för mensklighetens förädling fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
