Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Tal på Vetenskapsakademiens högtidsdag 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH . ÄREMINNEN.
vigtiga embeten, än inom det kungliga kansliet, än i hof-
rätterna och de förvaltande kollegierna. Vårt yttersta
Thule var ej mer ett af ogenomträngligt mörker omhöljdt
land. Ingen kunskapsart, som annorstädes då odlades,
blef här okänd eller missaktad. Men i synnerhet var den
tidens nordiska anda historisk, och det till öfverdrift. De
slägten, hvilka under det sjuttonde århundradet tillkämpade
det svenska namnet hjeltebragders ära, äflades ock att göra
sina förfäder delaktiga deraf och läto sin ifver att i vid-
underliga sagor uppleta de yfverborna svears och göters
bedrifter icke hejdas af något granskande tvifvel. Deras
fräjdlystnad var icke sjelfvisk; de ville ej i häfderna stå
allena. Historiskt blef ock det första vetenskapliga sam.
fund, som i Sverige bildades af annan beskaffenhet än de
egentliga läroinrättningarnas. Denna förstling bland sådana
anstalter i vårt fädernesland var det Antiqvitetskollegiuin.,
som stiftades af rikskansleren grefve Magnus Gabriel De
la Gardie, åt hvars, ännu icke nog oveldigt bedömda,
minne den rättvisa åtminstone icke kunnat förnekas, att
han till befordrande af vetenskaper och konster samt till
understöd och uppmuntringar åt deras idkare ädelt an-
vände sin makt och en betydlig del af sina rika inkomster.
Hans ifrågavarande stiftelse undergick sedermera flerahanda
förändringar, men fortlefde — dock med ojemn verksam-
het — intill dess den samma, efter 120 års förlopp inför-
lifvades i den af konung Gustaf III ordnade Vitterhets-,
historié- och antiqvitets-akademien.
Man har utan noggrann undersökning antagit, att det
svenska folkets fredliga yrken och •kunskapsodling varit
vanvårdade under konung Carl XII:s krigiska regering.
Om oriktigheten af denna föreställning vittna dock, jernte
redan kända men ej sällan vanstälda förhållanden, flera
andra, dem först en skygg statsklokhet, sorgfällig att för-
ringa den fallne hjeltekonungens rykte, och derefter en
ouppsåtlig glömska låtit förblifva dolda i stoftholjda hand-
lingar. Den tid skall dock förr eller senare komnfa, då,
utan att bemantla hans öfverdådiga egensinnighet och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
