Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af riksrådet grefve Gustaf Cronhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
rädet. Hvad inan tillförlitligen vet är, att Öfverintenden-
ten, sedermera kongi, rådet och grefven Nicodemus Tessin
ofta skref till konungen under hans frånvaro bref rörande
hvarjehanda ämnen, och det förmäles, att han blifvit för
detta ändamål försedd med en honom tillsänd särskild
chiffer, samt fått sig af konungen försäkradt, att ingen
annan än konungen sjelf och Feif skulle få veta hvad han
hade att förtroligen berätta1. Men om det också varit
honom som Liewen menat, och om dennes i allmänhet
yttrade misstankar om beskaffenheten af den »vissa man-
nens» hemliga brefvexling varit grundade, så är det dock
ännu icke bekant, huruvida förhållandena mellan Tessin
och Cronhjelm varit vänliga eller fiendtliga. Men hade
ock konungen någon tid hyst missnöje med Cronhjelm,
så blef det likväl icke långvarigt, sedan händelserna vid
1714 års riksdag samt bröderna Cronhjelms då med kraft-
fullt nit och framgång visade trofasthet blifvit honom full-
ständigt bekanta. Båda bröderna fingo snart emottaga
nya lysande vbdermälen af konungens förtroende. Salo-
mon blef utnämnd till en af dessa sex ombudsrådsembe-
ten, som konungen genom sin i Timurtasch 1713 upp-
gjorda kansliordning skapat för att bringa den hemma-
varande riksstyrelsen i en skyndsammare, af senaten obe-
roende gång. Gustaf Cronhjelm åter erhöll 1716 ett äfven-
ledes ärofullt uppdrag.
Man har nog allmänneligen förestält sig, att Carl XII
aldrig önskade få sluta sin oroliga lefnad i fredens lugn,
samt att det endast var af en nyck, som han vägrade att
sända några ombud till den kongress, söm tyske kejsaren,
för att jemte Frankrike bemedla en allmän fred i Norden,
beramat att hållas i Braunschweig. Den förstnämnda före-
ställningen vederlägges dock af åtskilliga förhållanden: —
af de flerahanda bemödanden, som konungen under sitt
vistande i Turkiet och efter sin återkomst till fädernes-
landet använde till att bringa i gång fredsunderhandlingar,
1 Berch: Namnkunnige svenske herrars och fruars skådepenningar med
bifogade lefvernesbeskrifningar, 3: 189.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
