Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af riksrådet grefve Gustaf Cronhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF GREFVE GUSTAF CRONHJELM. 167
— »diskurerat angående grefve Gustaf Cronhjelm och då
utlåtit sig, att som Hans Maj:t gerna ville begynna sitt
inträde till regementet med nåd och mildhet och göra
grace, så vore så väl Hans Maj:t, som Hennes Maj:t drott-
ningen, benägen att oaktadt det förseende, som grefve
Cronhjelm begått den tiden Hans Maj:t var generalissimus,
likväl aldrig derpå mer tänka, utan det alldeles eftergifva
och sålunda benåda honom att tillträda dess beställning
och komma i rådet1, men likväl först höra riksrådets ut-
låtande och tankar dervid^. Några bland rådsherrarne för-
stodo icke eller låtsade icke förstå de sista orden i kon-
ungens anförande. De hade sig utan tvifvel bekant, att
genom sekreta utskottets bemedling grefve Cronhjelm af-
stätt ifrån sin fordran om en undersökning af sitt förhål-
lande mot dåvarande H. K. H. generalissimus. Hvad
kunde det nu vara, hvarom de skulle utlåta sig? De be-
gärde alltså att få veta det. Då framstod saken i ett nytt
skick. En af konungens och drottningens mest förtrogna
anhängare inom rådet, grefve Taube2, berättade nu, att
han ihos konungen sett ett bref, som vore eftertänkligt;
ville Hans Maj:t det undertrycka, så vore det så en sak3;
men komme det i dagsljuset, så visste han (grefve
Taube) ej, om grefve Cronhjelm kunde få sitta i rådet,
innan den saken vore afgjord». Riksrådet grefve Bonde
frågade, hvad detta brefvet innehölle, då grefve Taube,
utan att gifva på denna fråga ett bestämdt svar, endast
förmälde, att »prosten Brenner sagt honom ett och annat,
som vore eftertänkligt, när grefven och öfverståthållaren
efter Hans Majits befallning examinerat honom». Riks-
rådet grefve Liewen, den samme som 1714 var sänd till ,
konung Carl XII, yttrade sig genast, att »komme det
från Brenner, trodde han det vara idel lögn, ty man visste
’ Märkligt är, att kanslipresidentsembetet ej nämndes.
2 Icke fadern till det riksråd grefve Taube, med hvars sköna dotter
konungen sedermera blef i hemlighet vigd, modern till furstarne von
Hessenstein.
3 Ett då brukligt talesätt, som betydde att dervid kunde få bero.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
