Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af riksrådet grefve Gustaf Cronhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF GREFVE GUSTAF CRONHJELM. 177
gå dit, allenast han icke blefve president1 J
, hvarmed se-
kreta utskottet då varit till freds; han hade ock stora
skäl, att han gerna ursäktade sig så nu, som då; ty först
vore en vacker (käck, driftig) man dervid, nämligen grefve
Cronhjelm, som hade både studier och gjort embetet väl,
hvarför man icke borde disgustera honom, och sedan
kunde vara nog, att han blefve allenast vid rådsembetet,
förutan flera skäl, som han kunde hafva». Ridderskapet
och adeln förblef dock vid sin önskan, att grefve Horn
ville Ȍtaga sig presidium i kansliet och ingalunda sig der-
för ursäkta, utan mera anse rikets tjenst än de besvärlig-
heter dervid kunde vara». Men också han fortsatte sin
vägran, förebärande sina otillräckliga kunskaper, då han
»den mesta tiden lupit med trumman» och blott en liten
tid varit i Sverige. Hyltén var enträgen. »Man hade inte»
— yttrade han — »att säga mot någon, men här vore vissa
omständigheter, som föranläte ridderskapet och adeln att
falla pà de tankar, att hans excellens måstega tillpresident-
skapet i kansliet, och om hans excellens skulle undandraga
sig det, skulle det tyckas, att hans excellens vore ridder-
skapet och adeln ogunstig». Hyltén föreslog sedermera,
att en: deputation måtte uppvakta hans excellens grefve
Cronhjelm och anhålla, att han ej ville misstycka åtgär-
den. Omsider beqvämde sig grefve Horn att bifalla ridder-
skapets och adelns önskan, sägande: »hos mig felar intet
mera än skickligheten det värdeligen att förestå; men
efter ständerna ändtligen påstå detta, så underkastar jag
mig, näst Guds behag, öfverhetens och riksens ständers
disposition och ber ändteligen, att grefve Cronhjelm icke
må komma att härvid lida.» Något besynnerligt förekom-
mer det, att innan ännu de tre ofrälse stånden fatt del
utaf ridderskapets och adelns önskan, och innan öfver-
hetens disposition kunde vara känd, grefve Horn likväl
antog såsom gifvet så väl dessa stånds som konungens,
bifall till berörda önskan. Det tyckes bevisa, att saken
1 Detta förekommer ej i det utdrag af sekreta utskottets protokoll
som förut är åberopadt.
Järta, Skrifter. II. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
