Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af riksrådet grefve Gustaf Cronhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF GREFVE GUSTAF CRONHJELM. 199
Det blott omtalade men icke beskrifna uppträdet
emellan grefve Cronhjelm och lord Carteret, då de skola
hafva varit »något beskänkta», samt grefvarne Dükers
och De la Gardies önskan att ej vidare nödgas bevista
några eftermiddagskonferenser, kunde må hända gifva an-
ledning till den förmodan, att grefve Cronhjelm varit
begifven på dryckenskap. Men denna enda till efter-
verldens kännedom upptecknade händelse bevisar ej
någon till alldaglig vana öfvergången osed. Om ock den
svenske kanslipresidenten och det engelska sändebudet
skulle hafva liknat härutinnan sina germaniska stam-
fäder, om hvilka Tacitus förmäler, att »de vid sina gästa-
bud rådslogo om både fred och krig»1, så må man veta
eller ihågkomma, att denna osed, hvilken ej innebär
någon karakterens nedrighet, var allmännelig under den
tid, då Cronhjelm lefde. Sjelfva konungarne Carl X
Gustaf och Carl XI togo ej i dryckeslag sin höga vär-
dighet i akt, och den utomordentligt återhållsamme Carl
XII:s exempel kunde ej verka efterföljd ens hos hans
generaler och hos andra statens män af den främsta ord-
ningen. Han var ock i detta fall vida mer än förmodas
kunde fördragsam, och det har ej försports, att han
någonsin förebrådde Magnus Stenbock hans deltagande
i de glada lag, äfven inom ringare kretsar, under hvilka
den lika lustige som i fältslagen tappre fältherren för-
värfvade sig vänner, som sedermera främjade de segrar,
dem han genom sin vältalighet vann öfver sig föregif-
vande patrioters stela gensträfvighet: segrar, ej mindre
märkliga .än de ärorika öfver fiendtliga härar vid Hel-
singborg och Gadebusch. Den unga frihetens tid blef
ganska naturligen äfven i detta hänseende den fräcka
tygellöshetens, då, såsom en snillrik skildrare afhofvens
och de förnämes nöjen under olika mansåldrar sig yttrar2:
»Castenhof var en akademi, och gästabudens högtidlig-
1 Tacitus, Germania, kap. 22.
2 Framlidne statssekreteraren Schröderheim, i Vitterhets-, historie-
och antiqvitetsakademiens handlingar 6: 177.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
