Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om allmänna undsättningsanstalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ALLMÄNNA UNDSÄTTNINGSANSTALTER. 23I
ställa sitt käromål om ersättning vid någon domstol på
jorden. Pereat mundus blifver alltså den konseqventa
följden af en statslära, som för det menskliga samhälls-
lifvet icke erkänner något annat eller högre ändamål än
fiat justitia. Denna låga, kärlekslösa, juridiska lära kunde
väl bemäktiga sig mennniskoförståndet, men aldrig ännu
förmådde hon att öfverväldiga menniskohjertat. Det
yrkade en lagstiftning, som skulle utgå äfven ifrån känslan,
som skulle icke blott värna det rättmätiga, utan derjemte
befrämja det goda. Hos alla folk stadgade först religio-
nens bud och sedan de borgerliga lagarnas, att den nöd-
lidande måtte räddas. Också i de äldsta svenska lagarna
är barmhertigheten, sådan den då erfordrades och då
kunde utöfvas, uttryckligt föreskrifven. De ålägga icke
allenast barn att försörja sjuka och orkeslösa, föräldrar,
utan äfven hvarje bofast man att åtminstone under en
natt vårda och underhålla, samt att derefter fortskaffa
vanföra och fattiga, som fördes byarna emellan; och för
underlåtenhet att fullgöra dessa’ samvetspligter, dem en
stel rättsteori kallat ofullkomliga, bestämde de böter, som
efter det dåvarande penningevärdet voro vida drygare
än dessa, hvarmed våldsverkaren nu kan försona grofva
kränkningar af den personliga säkerheten1 ii
.
I öfverensstämmelse med en sedelära, som velat
lägga en fullständig beräkning af den egna nyttan till
grund för handlingars moraliska värde, har man äfven
sökt att ifrån statens nytta härleda dess förbindelse att
1 Se Landslagen i jordabalken kap. 31, Uplandslagen köpm.-balken ’
ii flocken, Vestmannalagen samma balk 17 flocken, Helsingelagen samma
balk 7 flocken m. fl. »Hvilken son eller dotter vräker fader eller moder
böte tre mark om året hvart», säger Landslagen. Den, som vägrade nå-
gon fattig sitt hus om qvällen, skulle efter Helsingelagen böta fyra öre.
— Stöld af mera än ett halft öres värde, hvarintill snattarebot räknades,
straffades efter LL. med huden och ett eller begge öronen, intill en half
marks värde, då tjufven dömdes att hänga. Efter Uplandslagen räknades
en häst vara värd sex, en oxe fyra öre o. s. v. — Således skulle den,
som icke emottagit en nödlidande, försona sin omensklighet med icke
mindre än värdet af en oxe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
