Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 251
Innan jag följer anmärkaren vidare, må jag i allmän-
het protestera emot håns framställning af mina klandrade
afhandlingars innehåll; jag säger afhandlingars, emedan
han ej, såsom öfverskriften på hans kritik syntes utlofva,
hållit sig vid den om statistik allena. De särskilda anled-
ningarna till denna protest skall jag vid besvarandet af
hans anmärkningar utreda och då sammanställa med hvad
han låtit mig säga det som står att läsa i min tidskrift.
Att han här och der förändrat mina ord och utelem-
nat vissa mellanmeningar, der de oafbrutna citations-
tecknen dock borde utvisa, att han ej stympat utan tro-
get afskrifvit anmärkta ställen, vill jag icke oftare ådaga-
lägga, än då någon mera vigtig tanke, som jag yttrat, äfven
derigenom blifvit vrängd eller ensidigt anförd.
När man inom en skrift af den ringa vidd som min
om statistik skall sammantränga sina åsigter af många
föremål, kan man icke fullständigt utveckla sina föreställ-
ningar af hvart och ett särskildt. En sådan skrift måste
blifva hvad man i målarekonsten kallar en esquisse. Denna
svarar mot sitt ändamål, om de med några raska drag
tecknade bilderna stå rediga, bestämda och så ordnade,
att en klarseende åskådare genast fattar den hufvudidé,
som taflan skulle framställa, i fall hon blefve utförd på en
vidare duk, der alla lifvets färgskiftningar, dess dagrar
och skuggor samt rundningarna af dess former kunde af-
skildras. Men den rättvisa, som målaren har för sitt ut-
kast att vänta af hvarje konstdomare, unnas en esquis-
serande författare sällan af hans granskare. De hålla sig
vanligen icke vid hufvudidén eller vid de särskilda större
tankepartierna i hans skrift och undersöka ej, om dessa
äro med karakteristisk sanning tecknade samt afsigtsmes-
sigt sammanstälda. Deremot fästa de sig vid de smärsta
delarna af någon figur, och helst af en icke rätt väsent-
lig, samt fröjda sig öfver sin skarpsynthet, då de med
hjelp af sina kritiska lorgnetter tycka sig hafva upptäckt,
att det der penndraget är för skarpt, det der litet skeft,
det der icke nog omsorgsfullt böjdt efter den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
