Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 261
med mera vishet än korstågens anförare, hade likasom
de dragit ut att strida och att dö för en idé?» Jag sva-
rade : »Betande hjordar». Ehuru anmärkaren ärligen anfört
hela detta ställe, afsöndrar dock sedermera hans kritik
exemplet ifrån satsen, det enskilda från det allmänna.
Efter ett utfall mot idén och dess apostlar påstår han,
dels att Gustaf Adolf icke kämpade för någon idé, utan
för fäderneslandets eller egentligast för sin ätts nytta,
dels att Europas folk icke hade blifvit betande hjordar,
om också Gustaf Adolf ej stridt och ej fallit i striden.
Den senare anmärkningen hade jag kunnat förekomma
derigenom, att jag med uppoffring af stilens liflighet och
styrka skrifvit: »om icke för attpa slik menskligheten upp-
lyftande ädelhet ett enda exempel nu, da rummet ejfleras
framdragande medgifver, anföra en Gustaf Adolf o. s. v.»
Men jag. trodde, att hvar förståndig läsare skulle finna
sin urskilning förolämpad, om jag så framsläpade under
hans ögon en afsigt, som han derförutan borde inse.
Att menniskan skulle vara ett ibland de föraktligaste
kreatur, i fall hennes begär efter timlig njutning finge ned-
trycka det ädla i hennes natur, lärer väl lika litet kunna
förnekas, som att Gustaf II Adolf var en af de kraft-
fullaste representanter för detta ädla, som någonsin lefvat
och verkat i verlden. Såsom sådan nämnde jag honom,
men icke påstod jag, att denne ende dödlige, utan att
den menskliga ädelhet, som uppenbarade sig i honom,
räddat Europas folk från fänadens förnedring. Hos mig
är djupt fästad den öfvertygelsen, att de stora verlds-
händelserna alltid hafva någon allmännare orsak än de
personers kraft, som närmast synas frambringa dem,
ehuru de utan verksamheten af en sådan individuel kraft
icke heller kunde frambringas. Men — må denna tro ej
befinnas alltför vidskeplig — jag tror också, att när en
Gustaf II Adolf framstår, är han skickad af försynen att
verka till ett högre ändamål än det, som den timliga
nyttans beräknare vilja inomi sin trånga synkrets upp-
ställa äfven för snillen och hjeltar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
