Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 271
deraf var ytterligare förtyngd, omtalade det svenska
folkets svenskt sinnade ombud »den gode konung de
mistat», sägande, »att hans like detta rike näppeligen för
detta regerat, hvad heller man hans dygder och egna
qvaliteter, heroiska in- och .utrikes förda bedrifter, eller
hans kärlek och affektion emot fäderneslandet och alla
dess trogna ständer och inbyggare ville besinna; så
att om någon hos oss eller annorstädes hafver meriterat
att skattas och hållas för fäderneslandsens faderdå bör
det denne vår konung med allt skäl• tillegnas, och Hans
Salige Kongi. Maj:t till en evigvarande åminnelse i våra
och våra efterkommandes hjertan inskrifvas b. Men nu,
ibland dessa efterkommande, höja sig stämmor att van-
helga hans minne. ’ Nu vill man missleda oss, att anse
denne fäderneslandsens fader hafva handlat förnämligast
efter en husfaders små enskilda beräkningar. Denne
redan under tvenne århundraden vördade hjelte, hvilken
mera än någon ibland Sveriges framfarna stora konungar
egde det hjertats snille, som lyfter sig öfver all egen
personlighet och betraktar sina värf såsom länkar blott
i mensklighetens eviga bildningskedja, honom, den äd-
laste man på Sveriges tron, vill man nu i sin föreställ-
ning hopkrympa till en liten, så vanligen egoistisk men-
niska, att man må kunna inpassa äfven hans bragder i
sina begrepp om nytta och mäta äfven hans oändliga
afsigter med sin statsklokhets tumstock.
Men om man emot de skäl jag här anfört kunde
antaga, att Gustaf Adolfs dynasti stod i någon verklig
fara vid den tid, då han beslöt att i Tyskland angripa
protestantismens mäktiga fiender, frågar jag, om icke ett
sådant vågsamt företag, snarare än att afvända denna
fara, närmade henne? Om således icke, i fall man med-
gifver Gustaf Adolf någon klokhet, hans deltagande i
tyska kriget just bevisar, att han då gjorde sig trygg för
Sigismunds stämplingar mot sin dynasti eller åtminstone
för all verkan af dem? Vi hafva bevarad en berättelse
1 »Riksdagsbeslutet af den 7 December 1644.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
