Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 283
tecken skulle gälla 2 öre, och statsobligationer, eller så
kallade försäkringssedlar lemnas för 14 öre. Efter det
nedsatta värdet eller till 2 öre för dalern skulle mynt-
tecknen och myntsedlarna få emottagas i all löpande krono-
uppbörd, men efter deras förra värde vara till fullo gäl-
lande i betalning af restantier för kronans behållna räntor
för de förflutna åren till slutet af 1718, äfvensom af deras
balanser, som kaverat för kronans uppbördsmänk För-
säkringssedlarna åter emottogos i tulluppbörden allena1
2.
Denna realisationsanstalt gagnade således endast agiotörer,
som för ringa pris inköpte sådana försäkringssedlar af
personer, hvilka ej hade något att förtulla och följaktligen
icke sjelfva kunde använda dem. Om man deremot låtit
samma obligationer gälla i uppbörden af någon allmän
ränta, t. ex mantalspenningarna, och i stället fordrat tull-
afgifterna i silfver, så hade de blifvit gångbara man och
man emellan. Tillåtelsen att med mynttecken och mynt-
sedlar, efter deras förra värde, betala äldre restantier och
balanser å kronoräntorna, kom bedrägliga uppbördsmän
och andra, som voro skyldiga för orédovista kronans medel,
till godo. Jag skall längre fram visa, att de i landträken-
skaperna för Stora Kopparbergs län balanserade betydliga
summor förnämligast bestodo uti uppbördsmäns och andra
personers skulder for influtna medel. Emellertid, ehuru
felaktig den ifrågavarande realisationsanstalten synes hafva
varit, och ehuru den gynnade vinglare på deras bekostnad,
som under rikets våda redligen emottagit mynttecknen
och myntsedlarna, bevisar den dock, att statsbankrutten
då kunde uppgöras med blott 50 procents afslag af det
värde, som nödmyntet ursprungligen förestälde, en liqvida-
tionsgrund, hvilken efter adertonåriga krig och flera under
samma tid inträffade svåra missväxter ej bör förundra
någon, som känner senare myntbestämmelser i Sverige.
Innehafvare af den tidens mynttecken hade, emot den
1 Kongi, förordningarna af den >23 April och 4 Maj 1719.
2 Riksens ständers reglemente för deras kontor af den 30 Juni 1720.
Resolutionen på allmogens besvär af den 17 September 1723.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
