Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 293
ren uppväcka en förfärlig paroxysm af idéskräck, under
hvilken han utropar: »Om Gustaf III:s ridderliga sinne
kostade Sverige, allt annat oberäknadt, först dess frihet
1789 och sedan (stegradt till en ännu högre potens af
ridderlighet hos efterträdaren) Finland, är det så väl
betänkt af författaren, som tvifvelsutan med sann värme
älskar sitt fosterland, att idkeligen upphöj’a den politiska
idealismen, och predika med svärmarne i hatten:
Allt stort och skönt har ej att göra
Med nytta och med ändamål?
Och det så nyss, efter sedan detta samma fädernesland
blifvit nästan genom ett underverk räddadt ur den af-
grund, hvari idén åter hotat att störta det? Är då dess
tioåriga fred och den förkofran, det derunder hunnit
och än vidare vill bemöda sig att hinna, redan en så
odräglig och ovärdig börda, att den (det?) j*u förr dess
hellre för något stort ord, som man behagar göra till en
cri de ralliement, bör kasta den ifrån sig? Jag vet, att
det hörer till dagens mod ibland ungdomen att upphöj’a
Carl XII. Jag medger ej herr Järta, att det ädla hos en
nation lefver renast i dess uppväxande slägte; men jag
medger, att det der lefver lifligast, och, som jag älskar
ungdomen för mycket för att tro den vilja berömmas på
sanningens bekostnad, så inskränker jag mitt smicker till
det nyssnämnda och hoppas att den dermed skall finna
sig belåten. Hos män åter af herr Järtas år, erfarenhet,
eftersinning och mognade kunskaper ville jag finna detta
ädla renast lefvande, och, sedd genom dess renade fast
mindre blossande låga, blifver Carl XII ej den af våra
framfarna konungar, som företrädesvis förtjenar att upp-
höjas.»
Hela detta stycke har jag velat ordagrant afskrifva,
dels för att icke undandölja någon af de tillvitelser emot
mig, som det innefattar, och dels för att lemna ett full-
ständigt prof på anmärkarens framställningssätt och logik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
