Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 295
konung, som återgifvit de svenska vapnen kraft och ära,
och med majoriteten ibland nationens ombud. Likasom
de anser jag krig för ett ondt, men främmande ok för
ett värre. Likasom de tror jag i allmänhet, att det folk,
som visar sig icke hafva lust att bära ett sådant ok, kan
säkrast lita på en fredälskande politik hos sina grannar.
Högst besynnerligt förekommer mig anmärkarens
utfall mot Gustaf III. Jag vill ej forska efter hans inner-
ligaste afsigt dermed. Så vidt d’en kunde vara riktad
äfven emot mig, förfelar den, hoppas jag, målet. Nog
torde det hända, att mången, som ännu för sexton år
sedan underdånigt prisade, men nu frimodigt fördömer
Gustaf III, äfven gillar anmärkarens påfund att förblanda
denne konungs ridderliga sinne med den beklagansvärda
sinnesförfattning, som vållade hans sons fall. Men om
någon af dessa nuvarande frihetshjeltar skulle tro, att man
ej kan beundra det förra utan att vilja rättfärdiga den
senare, må jag förklara, att jag icke gifvit anmärkaren
den ringaste anledning till en efter mitt omdöme så
orimlig förblandning af tvenne heterogena lynnen. Jag
talade om den efter Carl XII:s död befriade egoismens
hydra, och jag sade, att »Gustaf UI:s ridderliga svärd af-
högg några af dess hufvuden, men ej alla.» Hvad gemen-
skap hade nu detta mitt yttrande om inhemska förhållan-
den, först med Gustaf III:s krig mot en utländsk makt
och vidare med hans efterträdares? Denne senare hade
jag icke ens nämnt och kunde ej heller med anständig-
het nämna. Att ställa honom i samma led med Gustaf
II Adolf, med Carl XII och med Gustaf III, att tillägga
honom en högre potens af ridderlighet^ det hade efter mitt
sätt att tänka varit antingen att häda stora minnen, som
det svenska folket hittills hållit i helgd, eller också att
lågt begabba ett olyckligt lynne. Jag säger: efter mitt
sätt att tänka, för att icke i ett så ömtåligt mål upphäfva
mig till domare öfver anmärkarens. Är det på rent allvar
som han förliknat Gustaf HI:s sinnelag med hans sons,
må han gerna bevara sin besynnerliga öfvertygelse; efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
