Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÂ ALLMÄNNA JÖURNALENS ANMÄRKNINGAR. 407
icke blott för hvarje individs mer än djuriska tillvarelse
utan äfven för denna. Vida längre än något annat djurs
första vanmakt fortfar hennes, och äfven de få menniskor,
som man ‘någon gång i skogarna träffat isolerade och för-
fäade, hafva blifvit af en grym slump dit utkastade från
ett samhällstillstånd, som beskyddade deras barndom.
Men är menniska utom samhälle ett sig sjelft förstörande
begrepp, så förstår jag icke, hvarför menniskors förening i
samfund under en ordning, hvarförutan den icke kan bestå,
skall härledas från deras fria vilja, yttrad i ett kontrakt.
Fordras det i detta fall mera än i andra, att ett skapadt
ting skall sanktionera det Skaparens beslut, i kraft hvaraf
det är till efter sin särskilda art och bestämmelse? Mig
skulle det icke förundra, om man någon dag också lade
en juridisk fiktion till grund för de fysiska vetenskaperna.
När rättslärarne, för att förklara fenomenet af de mensk-
liga samhällsatomernas kristallisation till stater, antagit
hvarje sådan atoms godtyckliga bifall till grundvilkoret för
sin natur, hafva deremot kemisterna lånat ur mennisko-
lifvet föreställningen af en moralisk frihetshandling, af en
valfrändskap för att åskådliggöra orsaken till de enkla
kropparnas förening i salter. De senare, mindre förmätna
än de förre, gifva dock icke sin föreställning någon
realitet, oberoende af den eviga, allsmäktiga viljan. Det
lyckas likväl dem att i retorter upplösa och åter samman-
sätta den del af skapelsen, som de behandla, och således
med mera skäl än statsatomisterna, hvilkas skednings-
konst ej haft samma framgång, skulle de kunna påstå, att
allt samband i verlden leder sitt ursprung från något
yttre, tillfälligt fördrag. Men jag vill hålla mig till
menniskonaturen allena. Den animaliska lifskraften yttrar
sig också med skenbar frihet; något, som liknar vilja, be-
stämmer äfven maskens rörelser. Är det då ett kontrakt
emellan denna lägre lifskraft och intelligensen, som gör
handen lydig en styrande vilja? Om man behöfver
juridisera menniskoslägtets naturnödvändiga’ organism,
hvarför då icke börja med individensl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
