Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
oss känna fabeln om Ixion. Vi vilja icke, då vi sträcka
våra armar mot en dyrkad och älskad person, omfamna
i dess ställe en molnstod, ur hvilken centaurer skulle
rusa ut att oss nedtrampa och föröda.
»Men», säger anmärkaren, »Sveriges konstitution kan
ej förändras utan konungens bifall;» och hvadan då sådana
»öfverdrifna farhågor» för de nya konstitutionella lärorna?
I min ordning frågar jag: hvadan det ideliga yrkandet
af dessa läror, om man ej tänkte, att de förr eller senare
kunde göras bland oss gällande? Äfven jag hoppas, att
aldrig en svensk konung skall låta förleda sig att bifalla
en förändring, som stälde honom under ministrars för-
mynderskap och derigenom medelbarligen under opinions-
ledande publicisters. Äfven jag är förvissad, att den aldrig
kan påtrugas svenskars konung. Men då frågan blifvit
på det offentligaste sätt bragt under diskussion, må det
väl vara tillåtet att deröfver yttra mera än en mening.
Fordrar väl friheten, att man med feg stumhet åser klåpar-
dristiga förbättrares tillbud att på vår statsförfattning öfva
sin händighet? Har man ej längre lof att påminna sig,
huru under tidens stormar denna konstitution genom sitt
oberoende af främmande begrepp stått på sin egen
historiska grund fast och aktad äfven utaf de väldige,
som blåst omkull så mången af lumpors massa nyformad?
Är ej också i detta afseende en fortfarande varsamhet
ännu af nöden? Icke mera än anmärkaren tror jag det
»stå skrifvet i ödets bok, att Sveriges frihet en dag skall
uppsväljas af samma afgrund, som uppsväljt Neapels och
Spaniens». Men jag skulle frukta det, om jag ansåge
möjligt, att denna frihet kunde blygas för sin börd och
under dåraktig äflan att blifva spansk eller neapolitansk
förneka sin svenskhet.
Med detta dixi slutar jag försvaret för mitt politiska
tänkesätt emot anmärkarens bittra tadel. Några af hans
insinuationer, som mera enskildt röra min person, t. ex.
den, att »jag ljuger inför min öfvertygelse till förmån för
min ärelystnad eller min girighet», anser jag ej värda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
