Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
Mitt rykte, lika obetydligt som min verkningskraft,
må vara likgiltigt för allmänheten, och sjelf bekymrar
jag mig föga derom. Jag är ej mera embetsman och har
således ingen offentlig karakter att offentligen vårda.
Såsom författare är jag blott en dilettant, utan anspråk
på namnkunnighet och äfven utan lystnad derefter. Om
jag såsom menniska och medborgare har något värde,
så bibehåller jag det i trots af tadlet; har jag det icke
redan, så är det nu för sent att söka tillkämpa mig det.
Det skulle då tyckas, att jag, som lemnat obesvarade
ett par andra lätt vederlagda kritiker, äfven borde hafva
utan allt vidare bråk låtit anmärkningarna i Allmänna
Journalen följa dessa och min tidskrift till allas närmare
eller fjermare mål — glömskan. Men dessa anmärkningar
rörde icke mig allena. De angrepo mindre hvad jag
yttrat än min och andra svenskars yttringsfrihet. De
stodo i sammanhang med en nationalrepresentants offent-
liga maktspråk öfver mitt individuella tänkesätt. De
uppenbarade en mera än förut utvecklad afsigt att för-
kättra hvarje fri mening, som icke öfverensstämde med
den falska liberalismens normalläror. De förrådde intole-
ransens gamla taktik att förblanda sak och person, att
leta efter skäl mot en författares tankar i hans tillfälliga
lefnadsomständigheter, att på en gång vränga hans yttran-
den och hans uppsåt. Visligen voro de, såsom det första
vidsträcktare försöket, vända mot en i sin nuvarande be-
lägenhet föga bemärkt och omärkbar man, som i ut-
tryckets sannaste betydelse dragit sig ur verlden. Lyc-
kades detta tillbud, hvilket var att hoppas, så kunde man
vidare, såsom det ock redan skett, angripa med ökad
bitterhet män, som ännu verkade i samhället. Man kunde
utsprida de svåraste beskyllningar mot förtjenstfulla of-
fentliga lärare, på hvilkas rykte beror deras förmåga att
i sitt kall gagna. Unga män med snille och kunskaper
men utan ännu stadgadt anseende kunde man sålunda
afskräcka ifrån att yttra sina idéer, eller, om de trotsade
vådan, uppegga mot dem en väldig publiks ovilja, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
