Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om Sveriges läroverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVERIGES LÄROVERK. 463
är under känslan af sin svaghet och under medvetandet
af sin ändlighet blygsamt; om det stundom vågar något,
så yttrar sig dess djerfhet i tvifvel på giltigheten af så-
dana teorier, som motsägas af en tillförlitlig erfarenhet.
Med detta tvifvelsamma lynne och med den aktning för
historisk sanning, som anatemerna emot en historisk
skola ej mäktat förjaga ur mitt sinne, afvaktar jag innan
jag sätter någon tro till vissa påståenden om de svenska
läroverkens förnuftsvidrighet, att deras tadlare, som torde
medgifva, att en orsak måste uppenbara sig i verkningar,
förete bevis på ideliga dårskaper, begångna af de
svenska män, hvilka under tvenne århundraden blifvit af
dessa läroverk bildade åt staten, kyrkan och vetenska-
perna. Hittills hår man erkänt, att de till ett oräkneligt
antal inom hvarje mansålder gagnat samhället med sina
kunskapers grundlighet, med sin förmåga att forska, ut-
reda och rätt döma, samt med sin skicklighet att be-
stämdt, klart och, der det fordrats, skönt uttrycka sina
tankar och känslor. Många hafva varit räknade bland
Europas stora män, och på de läroverk, som dem upp-
fostrat, har fallit en glans af deras ära. Jag vill tro, att
hon kommer ännu i sekler att lysa, ehuru dessa mäns
själsförmögenheter icke blifvit utvecklade efter de peda-
gogiska grundsatser, som nu, innan erfarenheten dem
pröfvat, utropas att vara de enda förnuftsenliga.
Skulle man uppskatta det nyaste menskliga för-
nuftets, rättare sagdt förståndets kraft efter dess anspråk
på ofelbarhet, så borde man anse det hafva omsider
förmått att öfverstiga den gräns, hvilken under årtusen-
den bestämt dess ändlighet. Men månne detta förnuft,
som nu äflas att göra sig egenmäktigt gällande, är af
ett högre ursprung än det, som fordom gält? Månne
förnuftet hos dem, hvilka nu fördöma våra offentliga
läroverk, är ypperligare än förnuftet hos dessas stiftare,
en Gustaf II Adolf, en Axel Oxenstjerna, en Johan Skytte,
en Johan . Rudbeck? Man förlåte mig att jag derom
tviflar. Min erfarenhet gifver mig icke skäl att tillerkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
