Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poetiska stycken - Sånger i Dalarne: Natur, minnen och hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 POETISKA STYCKEN.
Och svallar ej din blod vid dessa toners susning,
Och flämtar ej af aningar ditt bröst,
Då ve dig: — du är död för all förtjusning,
Ty döft ditt öra är för Stjernhjelms anderöst.
Men väcker hon din själ utur en neslig dvala,
Men för hon in på dygdens väg din fot;
Var värdig då att helsas: son af Dala;
Och gå, som fädren gått, ett anadt mål emot.
Ej stannar bergets ström vid närmsta blomsterplanen,
Ej vattnar han den veka sippan blott;
Hans lopp är vändt mot vida oceanen,
Och granens reslighet betecknar hvar han gått.
Invid de blåa berg, så töckenlik som dessa,
Och hög som de, en framtid för oss står;
En krans af strålar flammar kring dess hjessa,
Då vårens unga sol på fästets bana går.
Vi gamle icke nå de höjder, hvilka kalla
En yngre ätt med kraft till dristigt lopp;
Men våra häfders röst de återskalla,
Och våra minnens klang besvaras af vårt hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
