Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poetiska stycken - Redbarhet och svärmeri - II. Efemeren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REDBARHET OCH SVÄRMERI. 641
II.
EFEMEREN.
»En morgon redan jag gammal är,
Och allt i verlden jag noga känner;
Som rymden vid är min verkningssfér,
Och nu mot solen min flygt jag spänner.
Nog hinner jag än innan middagen dit;
Ty halfvägs jag är, då jag svingat mig hit,
Så högt öfver mullen.
På jorden ser jag föraktligt ned
Och på den mask, som i stoftet krälar.
Han lefver — endast af gammal sed,
Och ej förstår han de högre själar.
Hans rymd är den grop, och hans tid den sekund,
I hvilka han rör sig; en kommande stund
Han mäktar ej ana.
Men jag ett ädlare lif har fått;
Af fantasi är min ande mäktig;
Min kropp är formad af månsken blott:
Med ägg till verldar jag föddes drägtig.
Nu far jag till solen att värpa dem der,
Och der skall jag kläcka dem ut till en här
af nya planeter.»
Så sjöng en dagsmygg ifrån, sin höjd,
Tre alnar öfver det låga gruset;
Och redan flyger han, sjelf förnöjd,
Emot det eviga himlaljuset.
Järta. Skrifter. II. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
