Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poetiska stycken - Den metande gossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN METANDE GOSSEN.
(Efter Goethe.)
Hon kom, hon for den lätta våg;
Vid stranden gossen stod,
Och lugn och kall på flötet såg,
Som sam med vågens flod.
Men bäst han står och bäst han ser,
Så hvirflar strömmens lopp;
Ur svallet, lyftadt mer och mer,
En qvinna frusar opp.
Hon sjunger, och hon talar så:
»Med listigt goss-förnuft
Hvi lockar du de mina små
Dit upp i dödens luft?
Ack, visste du, hur fri och säll
I vattnet fisken är,
Du stege ner ifrån din häll
Och blefve lycklig här.
Den varma solen gick ju nyss
Att bada sig i sjön;
Och såg du ej, vid vågens kyss,
Dess rodnad dubbelt skön?
Den djupa himmeln, blå och mild,
O! lockar han ej dig?
Och vinkar ej din egen bild
Dig hit att möta sig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
