Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därom stadgas i art. 145, förutsatt att hans
kompetens kan tillfredsställande bestyrkas
på annat sätt (medelst betyg eller andra
bestyrkande handlingar).
De genom tillståndsbevisen meddelade
rättigheterna.
Såsom vi redan sett i redogörelsen för
andra lagstiftningar tillförsäkrar
lagdekretet av den 7 juni 1927 åt hantverkare,
som äro i besittning av tillståndsbevis
uteslutande rätt att utöva hantverk i egentlig
mening. De, som utöva sådant hantverk
utan att vara i besittning av föreskrivet
kompetensbevis, bestraffas med böter
upptill 1,000 zloty eller med fängelse upp till
14 dagar (art. 126—130).
Mästarna ha förbehållit sig rätten att
mottaga lärlingar med undantag för
sådana, som omnämnas i art. 149—150,
vilka vi redan omnämnt. 1 slutet på art.
150 stadgas även att mästarna kunna
meddela undervisning i yrket icke blott i
egentliga hantverksverkstäder utan även i
företag av industriell karaktär.
Hantverkarnas önskemål och åtgärder,
som förberedas.
Då tillståndsbeviset introducerades i
Polen erbjödo de tre delar, i vilka landet
tidigare var uppdelat, stora olikheter i
fråga om den yrkeskulturella nivån. Denna
var nämligen mycket hög i de provinser,
som stått under österrikisk och preussisk
överhöghet, under det att den återigen var
synnerligen låg i mellersta och östra
Polen, d. v. s. de delar, som förvaltats av
Ryssland. Här hade dock funnits en
lagbestämmelse av den 31 december 1816,
enligt vilken stadgades tillståndsbevis för
de hantverkare, som ville mottaga
lärlingar. I praktiken kom emellertid denna
bestämmelse aldrig att respekteras.
Då den polska regeringen utfärdade sitt
lagdekret av den 7 juni 1927 kunde den
icke bortse från de tillämpningsmetoder,
som skäligen borde komma till
användning inom ett landsområde, som omslöt ett
betydande antal hantverkare, vilka dock
på grund av olika omständigheter befunno
sig i en ofördelaktig ställning av
underlägsenhet gentemot de yrkeskategorier,
som kommit att leva under mera
utvecklade förhållanden. Av denna anledning
tillförsäkrar sagda lagdekret yrkesutövarna
fullständiga rättigheter och stadgar i art.
146, att hantverk i egentlig mening får
utan vidare utövas av dem, som för egen
räkning utövat samma hantverk före den
16 december 1927 (den dag, då
lagdekretet börjar tillämpas). Dessutom har man
för att göra övergången till den nya
förordningen så smidig som möjligt genom
art. 198 i lagdekretet föreskrivit, att
under femårsperioden den 15 december 1927
till den 15 december 1932
kompetensbeviset kan ersättas av ett intyg från
kommunalordföranden å hantverkarens
bostadsort, enligt vilket bestyrkes, att
innehavaren oavbrutet utövat yrket hos någon
hantverkare under fem år innan
framställning gjorts om tillståndsbevis.
I praktiken ha dessa lättnader, ehuru
anslutna till de allmänna medgivanden,
som omtalas i art. .146, och ehuru de visat
sig effektiva, när det gällt att
systematisera problemet om yrkesutövningen, icke
kunnat på ett definitivt sätt lösa de
svårigheter, som äro förenade med
erhållandet av mästaretiteln och den därmed
följande rättigheten att mottaga lärlingar.
Här har emellertid hantverkskamrarna
inskridit med stöd av det bemyndigande,
som givits dem i lagen att reglera
bestämmelserna beträffande gesäll- och
mästare-proven. Många kammare ha sålunda slagit
samman de tvenne proven och därvid
fastställt speciella examensprogram, vilka
samtidigt som de respektera lagdekretets
anda och bokstav förenkla de bägge
proven och underlätta avläggandet av
mästareprovet.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
