Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDA TIDER
13
— Nehej, — men man fàr lof att göra sig
sitt arbete.
— Hör du på den bara! vände sig den
myndiga herren på svenska till den andre. — När
ska våra tavastländingar lära sig tala ur den
tonen?
— Det dröjer alt, svarade den andre med ett
lungt leende, där satiren låg hälft fördold. —• Det
dröjer alt . . .!
Den svartmuskige långe österbottningen hade
tagit mössan af vid samtalet med den myndige, och
ju mera han såg på den säkra herren med
örnnäsan och de vridna mustascherna, desto
vörd-nadsfullare blef han. Hans bondinstinkt sade
honom att skulle han visa någon vördnad så var
det just denne. Den andra med det lugna
utseendet, det goda leendet och den milda blicken
var endast den föres inspektor. Han flyttade sin
uppmärksamhet förstulet öfver på denne, medan
han långsamt makade sin mössa tillrätta på
hufvudet igen.
— Hvad heter du? tog den myndige vid igen.
— Kalle, kallas jag.
— Tillnamnet, menar jag.
— Kalle Pihl är hela mitt namn.
— Soldatson, således, eller har du själf varit
soldat ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
