Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
HÄRDA TI DKR 52
när man råkar på dem i sällskap, så märker man
oftast att den goda tonen endast är en
nödvändig, glatt och vacker täckmantel öfver de mest
skiljaktiga åsikter. Och bland finkänsligt folk äro
åsikter farliga kontraband, de förstöra med lätthet
alt hvad älskvärdheten och behofvet att behaga
fört upp.
Fru von Blume, som var en mycket behaglig
sällskapsmänniska, hade oförsiktigt låtit sig föras
af sin goda vilja och sin människokärlek till ett
meningsutbyte, som ofrivilligt trängde sig på henne
vid åsynen af den dyrbara elegansen på Herrö.
Hon var van att tala uppriktigt med kapten
Thor-eld hemma på Kotkais, men hon hade missräknat
sig på värkan af sin frimodighet. Samtalet, som
böljade så enkelt med de bästa förutsättningar
frän ömse sidor att förstå och komma till mötes,
hade plötsligen fått en ton af själfförsvar från
kaptenens sida, som slog henne. Hon fann sig
indiskret, påflugen, här i hans eget hem, och hon
tappade helt sin glada frimodighet för en känsla af
misslyckad nitälskan, — misslyckad, det var ordet!
Kapten Thoreld åter kände sig en liten smula
bedragen. Han hade motsett besöket med stora
förhoppningar, och hans glädje när de kommo var
en smula för intensiv för en man vid hans år.
Det hade hämnat sig så godt som genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
