Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
ilårda tider
— Nå, nå, — sakta i backarna. Du kan väl
inte köra in i hans rum häller! tog Anna Mellilä
ordet. Hon var inte vid lynne att bli imponerad
af förste bäste bondskrytare.
— Jaså, tas man emot på det viset i den här
gården? sade österbottningen och tog pipan ur
munnen utan att ändra ställning.
— Som man ropar i skogen, far man svar!
— Du tycks inte höra till det slags folk, som
man kan vänta ett hyggligt svar af.
Anna Mellilä sköt hufvudduken ned i
nacken, såg karlen skarpt i ögonen, där han stod
uppe på kärran och satte också händerna i
sidorna:
— Hvem är du, som kör in på folks gårdar
med ett väsen såsom vore du kronans
ämbetsman och skryter med att fråga efter kaptenen
som vore du hans like?
— Jag är Kalle Pihl, svarade österbottningen
kort, steg ned från sin kärra, ledde hästen till
stallväggen och begynte fastgöra den där. Han
bekymrade sig icke med en blick vidare om
flickan. Det var henne för starkt att behandlas så
öfvermodigt af en svartmuskig landsvägsskojare,
en zigenare, eller hvad han var för en! Och så
kunde hon icke häller styra sin nyfikenhet att fä
reda på hvad den storordige karlen egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
