Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I io
hårda tider
Kapten Thoreld hade haft för afsikt att efter
middagen begifva sig hem, men nu hölls han
kvar i sällskapet af en obestämd lust att pröfva
sig själf och följa med de unga på afstånd. För
hvarje gång fröken Louises skratt klingande
riktigt högt och glädtigt, stack det i honom; — det
skrattet hade han aldrig kunnat aflocka henne!
Var han då värkligen så gammal, eller var det
hans jämbördiga ställning till hennes föräldrar,
som alltid lade band på hennes oförstälda
munterhet? Han gjorde flera gånger små försök att
närma sig henne okonstladt och jämnårigt, men
när han redan lyckats arbeta sig till en viss
naturlig och barnslig glädtighet i ord och sätt
att vara, kom ingeniören emellan dem med ett
slags frimodighetens öfvermod, hvilket värkade
som en kall dusch på kaptenen.
Ingeniörens hela väsen hade något af
tölp-aktighetens naivitet, hälften blygsam, inställsamt
erkännande sin underlägsenhet i umgängesvett,
hälften naturfrisk och oberoende, — ungdomens
eviga prerogativ. Och kapten Thoreld insåg att
ingeniören passade långt bättre i en idyll än
någonsin han själf med sina kultiverade behof.
Skulle det gält en hufvudstadsskönhet, visste
kaptenen med sig att endast hans hållning och
sätt stält den andre långt i bakgrunden, där hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
