Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håbda t1dek
123
Då greps kaptenen plötsligt af en lust att
taga den hjälplösa, ljusa skepnaden i kraftiga
armar och med ett par steg bära henne öfver. Den
lusten kom så stark, att han utan ett ögonblicks
betänkande stod midt i bäcken, där vattnet icke
gick honom öfver hans täta jaktstöflar. Så grep
han den famlande flickan, trots hennes protester,
om kjolarna och lyfte henne upp. Han vände
sig om, gjorde de två stora stegen i vattnet, och
så var hans otur framme. Han halkade på de
slemmiga bottenstenarna och skulle ofelbart släpt
hela sin ljusa börda i bäcken, om han icke i sista
ögonblicket samlat sig och, med utsikten att själf
falla raklång i vattnet, gifvit sin börda en sats,
så att hon med ett högt skri damp ned på den
andra stranden och endast fick sin högra fot och
strumpa en smula vätt, medan kaptenen själf föll
på knä i vattnet och drypande steg i land under
ett allmänt häjdlöst skratt ur buskar och snår,
där plötsligt så godt som hela sällskapet samlat
sig att bevittna hans otur.
"Men kaptenens goda lynne tog genast
öfver-taget utan att lämna sin misstämning en sekunds
spelrum. Han frågade storskrattande om han
gjort fröken Louise illa och putsade sig. Hon
svarade, rodnande högt öfver öronen, att hon visst
inte skadat sig, men att kaptenen väl själf stött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
