Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där fanns många andra tragiska typer, men så fanns
där också min vän Forgách, autentisk ungersk greve, i
boken döpt till Borgacz, en av de festligaste typer jag
mött i mitt liv. Han hade detta oförbränneliga humör
som är den verklige aristokratens prerogativ, sagde
adelsman må sedan vara född i ett slott eller i en rännsten.
Det var honom likgiltigt, om hans pensionatsvärdinna,
madame Hélène — en serbiska, vilken alltid
uppträdde i profil likt de gamla egypterna, därför att hon
bara hade tänder i ena sidan av munnen — hade någon
mat åt honom eller ej, hans berättarådra flödade lika
ymnigt i alla fall. Han kunde ha varit broder Enebär,
fra Junipero, den helige Frans’ muntre älsklingselev.
Han begrovs också på ett passande ställe, fattigkyrkogården
i Beausoleil.
Men det var många år senare. Då hade mina berättelser
om honom och de andra riddarna av det gröna bordet för
länge sedan kommit ut på tryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
