Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Och ulvar skola ligga bland fåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ni får dem nog igen, hoppas vi, madame, svarade
han artigt. Sådan tur, hörde Georges honom tillägga
med lägre röst, att ni har något över i den väska, ni
deponerade hos mig...
De gingo in, och M. Dachs skulle just stänga, då
Georges trängde sig mellan dörrhalvorna.
— Vad vill du, Georges? sade M. Dachs retligt. Du
har inte här att göra.
— Jag har något viktigt att säga direktören, sade
Georges hövligt, något om inbrottet.
Huruvida M. Dachs hörde honom eller ej, är oavgjort,
han tycktes halvt bedövad av nattens händelser, men
Georges lyckades tränga sig in och regla dörren efter sig.
Därinne företedde rummet en dramatisk anblick.
Uppför trappan, som ledde till kassavalvet, kommo
i procession två svartmuskiga detektiver, som han kände
till det yttre, M. Laurens och kommissarien, M. Pontet,
och efter dem direktören och greve Berkenczy. I en stol
suckade herr Schleeten vidare. Detektivernas tungor
gingo fortare än lärkvingar, medan deras händer voro
fulla av måttband och anteckningar, men av deras
rynkade pannor såväl som direktörens mulna blick och
grevens öppna, förbluffade officersansikte var det
tydligt, att undersökningen givit magra resultat.
— Var god och skriv, Laurens, sade M. Pontet. Vi
måste uppsätta ett hastigt protokoll över det här. Var
är nattvakten?
— Kalla på nattvakten, M. Dachs, sade direktören.
M. Dachs öppnade dörren och ropade:
— Baraulet!
Gamle Baraulet kom darrande in och anvisades plats
i ett hörn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
