Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se så der ja! nu ha herrskaperna satt sig
i rad på de grönmålade gungbräderna, öfversten
ger »Spralen» en uppmuntrande vinkning med
handen, och så brister glädjen lös.
Peter smed är van att sätta folk i gång;
halt som han är, kan ändå ingen bättre än han
fa fart i en långpolska, och troget stå hans
vänner Trädgårds-Hallén och Målare-Johannes
honom bi, så gamla de äro. »Hvar eveli en ska’
mä, käringa ock!» ropar Peter, fattande i sin
tjocka hälft, den rödbrusiga, hederliga Maja,
som helt trygg stått och gapat på öfverstinnans
garnering.
»Ä’ du ståelter, Per?» fräser hon och ger
honom en duktig puff med armbågen, men det
är omöjligt för Maja att undgå sitt öde, med
skall hon. Peter tar henne i ena hand och’
Hallén i den andra, och så bär det af.
Efter dem följa gamla hönsgumman och
den beskedlige Lagårds-Matts, och så kommer
mor Hallén, trädgårdsmästarns hustru, i svart
bombasinsklädning och ärtgrön silkesduk. Trots
Målare-Johannes’ bemödanden håller hon envist
upp sin hoprullade bästa näsduk som en
kom-mandostaf, i stället för att hålla fast i polskans
utsträckta kedja . . . pang! . . . der ligger hon
också. »Ja, så sulle de gå! En s’a hålla fast
så de förslår, när en s’a ut på tocket hära!»
predikar Johannes under det han hjelper
stackars mor Hallén upp på sina ben igen och leder
henne till en bänk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
