Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eget behof. De bildade kärntrupperna i alla revolutionära resningar
mot privilegierna, och den stund kom när de såsom revolutionens
mest energiska fullföljare genom 1793 års Pariser-kommun behärskade
konventet och Frankrike.
Så såg det franska samhället ut då revolutionen till det yttre
inleddes med riksständernas inkallande. Det var den växande
stats-bristen, alltså ett rent ekonomiskt skäl, som till sist tvang Ludvig
XVI:s regering att på detta extra-ordinära sätt vädja till nationen; dess
representanter hade ej varit samlade sedan 1614! Meningen var att
få nya skattekällor att flöda’ och för resten allt vid det gamla. Men
som eftergift åt påtagligt ändrade förhållanden skulle tredje ståndet
välja 600 deputerade, medan adel och prästerskap stannade vid 300
hvar. Och därtill uppmanades valmännen att framlägga sina
önskningar, de s. k. cahiers, »riksdagsbesvär».
Det blef som om en dammlucka dragits bort. En flodxaf
flygskrifter af alla slag utgöt sig öfver landet, och »besvär» haglade, i
alla skiftningar. Abbé Sieyés skref sin ryktbara broschyr: Hvad är
tredje ståndet? — Allt. — Hvad har det hittills varit? — Intet. —
Hvad vill det bli? — Något. — Han väljes i Paris för tredje ståndet.
Mirabeau, utkastad från adelsmötet i Provence därför att han bland
sina ståndsbröder försvarar tredje ståndets sak, väljes af detta både
i Aix och Marseille. Eljest valde tredje ståndet mest folk ur sin egen
midt: köpmän, advokater, jordbrukare, läkare o. s. v. De högre
stånden kommo med mandat att göra slut på enväldets missbruk,
men att skydda i hufvudsak sina egna privilegier. Tredje ståndets
»besvär» däremot fordrade ej blott lag och rätt i godtyckets ställe,
utan också afskaffandet af alla feodala privilegier och bördor, tredje
ståndets ombud som nationalförsamling o. s. v. Ja, enstaka röster
höjdes redan från Paris’ proletariat för brödtaxor och för allmänna
arbeten, och från några bondehåll pekas på Sverige, där allmogen
bildade ett särskildt fjärde stånd i riksdagen.
Den 5 maj 1789 sammanträdde riksständerna i Versailles,,tredje
ståndets ombud hälsade af hela Frankrike med förväntansfullt jubel.
Striden uppflammar genast mellan dem och de andra stånden på
frågan: skall man rösta gemensamt eller ståndsvis? Ingenting kommer
ur fläcken, men hela landet är i jäsning, sedan en fruktansvärdt sträng
vinter och upprepade missväxtår drifvit nöden till sin höjd. Den 17
juni afhugger tredje ståndet knuten och proklamerar sig, på Sieyés
förslag, som nationalförsamling. Hofvet stänger samlingssalen — då
samlas tredje ståndet i bollhuset och aflägger under allmän entusiasm
en högtidlig ed att ej åtskiljas förr än det gifvit Frankrike en
konstitution. Och när kungen låter hota, svarar Mirabeau den 23 juni hans
utsände: »Gå och säg er herre, att vi äro här på folkets befallning och
att endast bajonetternas makt kan drifva oss ur denna sal!»
Men hofvet rufvar på hämnd. Militären skall »återställa ordningen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
