Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgarklassens medvetna besittningstagande af samhället. — Vi ha
redan förut visat ett utdrag, sådant det ofta återgafs under
revolutionstiden, på nya lagens taflor, med risknippan, den romerska disciplinens,
sammanhållningens tecken, spjutet, maktens symbol, och den frygiska
mössan, frihetens. Dessa satser äro ur den första
rättighetsförkla-ringen, af 1789. Konventet gjorde sedan en omredigering, där de
rent sociala krafven fingo något större gehör.
Kungen gör emellertid svårigheter att godkänna
människorättighets-förklaringen. Man debatterar fram och tillbaka om det kungliga vetot.
Marat begär redan i sin »Folkets vän» en rensning af den
»aristokratiska» nationalförsamlingen, advokaten Danton år president i
Cor-delier-klubben, en samlingspunkt för de beslutsamme. Då kommer den
sista utmaningen — drottningen infinner sig på en officersfest af
lif-gardet i Versailles, där den trefårgade kokarden skymfas. På nytt resa
sig då Paris’ förstäder. Denna gång år det kvinnorna som gå i spetsen,
ty husmödrar veta bäst hur det känns, när det börjar bli tomt i
matskåpet. Åtta å tiotusen kvinnor samlas i den tidiga morgonen
den 5 okt. vid Hotel de Ville, vaktmästaren Maillard, en af
Bastilj-kämparne, tar ledningen, och med hans trumma i spetsen bryter man
upp mot Versailles. Lafayette, chefen för Paris’ borgargarde, kommer
först så sakta efter; han och den klass han företräder ser gärna att
det tredskande hofpartiet får en läxa, men vill å andra sidan ingalunda
släppa de fattiga klasserna fram till makten.
Resningen har för öfrigt en ganska fredlig karaktär. Under dess
tryck skrifver kungen omsider under månniskorättighets-förklaringen.
Borgarklassens frihetsbref beseglas af envåldskungen tack vare svältande
kvinnors uppror! Några sammanstötningar på aftonen mellan massan
och lifgardet utjämnas åter, men på morgonen den 6:te blir det
allvarsamt: några kulor från lifgardister besvaras med att slottet stormas,
ett antal gardister nedhuggas, och drottningen måste halfklädd fly för
sitt lif. Men Lafayette och hans trupper anlända hastigt, det blir på
nytt försoning, lifgardet svär trohet åt nationalfärgerna, kungen och
själfva drottningen hyllas af massorna, men man måste bekväma sig
att uppfylla folkets bägge hufvudfordringar: bröd, och kungen till Paris!
Proviantvagnar och kungliga vagnar om hvarandra, allt
om-svärmadt af en tallös, jublande folkmassa, så går tåget tillbaka. »Vi
föra med oss bagaren, bagerskan och lilla bagarpojken!» ljuder det
rundt omkring. Folket har »återeröfrat» sin konung, hette det —
men i verkligheten var monarkin ställd under uppsikt af det
revolutionära Paris, och en ny emigrantström af den gamla regimens folk,
talrikare ån den förra, lämnar landet. Föga betänkte dessa, som ville
»förödmjuka Frankrike» genom att vända det ryggen, att de därmed
blott jämnade vägen för den stora reduktion, som skulle-befästa »tredje
ståndets» seger: indragningen af emigranternas egendom. Sedan kyrkan
först fått släppa till sina 4 milliarder i egendom blef det adelns tur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
