Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare blifvit så berömda, men då ännu gingo de flestas tankar förbi
och som lyda: »Den förste som inhägnade ett stycke jord och sade:
detta är mitt! — han var den verklige stiftaren af det borgerliga
samhället. Hur många förbrytelser, krig och mord, hur många fasor
och olyckor skulle icke ha besparats människosläktet, om någon då
ryckt upp hans gränspålar, kastat igen hans skiljografvar och tillropat
sina medmänniskor: ’Akten er att höra på den bedragaren 1 Ni äro
förlorade om ni glömma, att jordens frukter tillhöra alla, men jorden
själf ingen.’*
Babeuf läste Mably, som utvecklade att privategendomen var källan
till alla olyckor, han fördjupade sig i Morellys »Naturens lagbok»,
som likaledes prisade egendomsgemenskap, och han gick tillbaka till
Meslier, den märklige prästen, som redan hundra år förut plockat
sönder religion och enskild äganderätt. Voltaire hade gifvit ut förra
delen af hans bok, angreppet på religionen, men noga aktat sig att
gifva ut den andra, där det gick löst öfver egendomen. Men det var
den delen som mest fängslade Babeufs sinne. Och före Meslier hade
italienaren Campanella och den engelske kanslern Thomas More målat
upp konturer af en kommunistisk framtidsstat, som skulle trygga alla
människors lycka, och deras föregångare var ingen mindre än
forntidens ryktbaraste filosof, Platon, som också skildrat en idealstat, där
egendomen var gemensam.
I sådana tänkares skrifter fördjupade och berusade sig Babeuf.
Men hvarken han eller tiden var lagd för att stanna vid drömmar och
vid skildringar i böcker. Man nalkades de dagar som skulle visa att
det gick för sig att föra idealen ut i verkligheten, att med hälsosamt
våld förvandla den gamla franska envåldsmonarkin till en republik
efter, som man trodde, forntidens mönster. Hvarför skulle då icke
också Gracchus Babeuf kunna genomföra en ny sakernas ordning,
som utplånade egendomsolikheten, hvilken folket led under? Det
be-höfdes blott att folket först insåg hvad som var det riktiga och så
reste sig, sprängde sitt tusenåriga ok och skref en ny författning och
nya lagar, i öfverensstämmelse med det verkliga förnuftet. Denna
vädjan till folket att eröfra den politiska makten för att omdana
samhället efter sina verkliga intressen gör Babeuf till en föregångare för
den modårna socialdemokratin. Han var det äfven ur en annan
synpunkt. Medan Rousseau och de af honom påverkade skriftställarne
drömde om att från sin tids snedvridna civilisation vända tillbaka till
något slags idylliskt ur-tillstånd, till herdelif i naturens sköte, insåg
Babeuf samarbetets och samhällslifvets nödvändighet för att de
mänskliga behofven skola kunna i någon högre mån tillfredställas. Hans
stat skulle vara icke blott en jordbrukande, utan äfven en industriell
stat på gemensamhetsegendomens grund, hans lära innebar således
en utveckling från det bestående, det nya samhället skulle födas ur
det gamla, och revolutionen skulle sörja för förlossningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
