Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillskrifvas Bonaparte — hans forne vän Buonarroti var nämligen en af
dem. År 1806 flydde Buonarroti till Genève, 1815, då den europeiska
reaktionen besegrat Napoleon, måste han fly till Bruxelles, men efter
julirevolutionen 1830 återvände han till Frankrike och blef här, trots sin
höga ålder, själen i en mängd revolutionära klubbar. Han var
fackel-bäraren, som öfverförde Babeufs lära till det unga Frankrike; han
utöfvade stort inflytande på Blanqui. Hela sitt lif vidmakthöll han för öfrigt
förbindelser med Frankrikes och Italiens revolutionärer; han var stiftaren
af carbonari, »kolames» brödraskap. År 1837 dog han i Paris, 77 år
gammal.
Den Babeufska sammansvärjningen, »la conspiration des égaux»,
år 1796 utgör prologen till det nittonde seklets sociala drama. Äfven
utan Grisels förräderi var detta försök dömdt att misslyckas —
arbetarklassen hade ännu icke skilt sig ut från tredje ståndet, och hela rörelsen
var därför som en fosterrörelse i moderlifvet. Men socialismens tankar
voro dock nu satta in i världen, låt vara att de ännu voro ofullgångna.
De hade fått sina första blodsvittnen. Arbetare hade sett därpå
intresserade, gripna af medkänsla. Det hade kommit blod mellan de bägge
lagren af tredje ståndet, bourgeoisi och proletariat Babeufs korta
sorgespel i den stora revolutionens senhöst skapade i Frankrike en
revolutio-närt-socialistisk tradition, som förberedde och underlättade arbetarklassens
själfständiga framträdande på skådeplatsen, då dess historiska timme slog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
