Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däremot i sina nuvarande ägares besittning; prästerskapet kom i stället
på fast lön.
Denna affär, hvari bägge parterna funno sin uträkning, firades
såsom »revolutionens försoning med himlen» med en stor ceremoni i
Notre-Dame-kyrkan. För första gången syntes ånyo de gamla kungliga
vagnarna, hvilka nu förde förste konsuln och hans omgifning till
högtidligheten, och för första gången syntes de katolska prästernas ornater vid
sidan af Napoléons officerares uniformer. Dessa revolutionens generaler
hade för öfrigt svårt att hålla sig allvarsamma i den för dem så ovana
situationen. »Här fattas den million människor, som låtit slå ihjäl sig
för att rifva ner hvad ni nu bygger upp igen», sade en af dem med
bitter ironi till Napoleon. Men denne lät sig icke fubba af sådana
betänkligheter. Han visste hvad ett prästerskap betyder som andlig polis
för att hålla massorna i tukt och deras herrars förmaning, och den
franska bourgeoisin gaf honom helt och hållet rätt. Fastän för egen del
Voltairiansk och fritänkande, har den också ett helt århundrade i alla
skiften hållit fast vid detta den förste Napoléons verk. Officiellt är än i
dag påfven för Frankrike »den helige fadern», fastän redan Napoleon
privat aldrig kallade sin påfve för annat än »den gamle räfven».
Efter försoningen med kyrkan kom turen till adeln. År 1802 gafs
amnesti åt alla emigrerade adelsmän, hvilka icke burit vapen mot
fäderneslandet, och 40,000 familjer återvände, tacksamma mot Napoleon, som
gjort slut på deras landsflykt. Men den konfiskerade egendomen fingo
de lika litet tillbaka som prästerna. Så mycket mer voro de hänvisade
till den nya regimen, hvars hofadel de hjälpte att bilda och i hvars
armé de funno plats.
Äfven ordensväsendet återinfördes genom upprättandet af
Hederslegionen, som dock erhöll en ganska demokratisk prägel. Och 1804
fann Napoleon tiden mogen att äfven till det yttre sätta sig på tronen
till det nya samhälle, som växt upp efter revolutionen. Han lät senaten
utse sig till ärftlig käjsare, och med 3x/* millioner röster mot 2,500
bekräftade det egendomsbesittande Frankrike, först och främst bönderna, hans
käjsarvärdighet. Påfven hämtades till Paris för att verkställa kröningen,
men vid ceremonin tog Napoleon själf den gyllene lagerkransen och
satte på sitt hufvud samt krönte äfven själf käjsarinnan Joséphine.
Kring käjsartronen bildades snart ett nytt hof. Den gamla etiketten
vände tillbaka, men de talrika uppkomlingarna från folkets breda lager
hade svårt att fylla de gamla anspråken på elegans och fin ton. Det gick
illa nog för generalen, som tjänat sig upp ur ledet, men ännu värre
för damerna. Vi äro vid »madame Sans-Gênes» period. Och kring
detta hof med dess tunga och tryckande prakt kretsade en värld, om
hvilken en skildrare skrifver att »den består af alla dem, som blifvit rika
på grund af handel, börssvindlerier eller bedrägeri — kort sagdt på
samtliga de vägar, som stå öppna för de samvetslösa och förslagna män,
hvilka alltid dyka upp under en revolution». Bourgeoisins samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
