Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörliga kapitalet hade redan
öfverflyglat
godsägar-förmö-genheten. Det var icke
denna som skulle kunna skaffa
staten de massor af
penningar den numera behöfde.
Ensamt krigets
efterräkningar slukade kolossala
summor. Frankrike måste ända
till 1818 underhålla 200,000 •
man af de allierades trupper
och betala l1/* milliard i
krigsskadestånd. •
Medan reaktionen segrade
på ytan och inbillade sig
kunna utplåna revolutionens
verk, fortsatte bourgeoisin
sin tysta eröfring af
samhället. Dess makt var icke
något tillfälligt påklistradt,
den hade sin rot i själfva
samhällets grund.
Finansväsendet utvecklades, banker
stiftades, maskinernas
utveckling och
kommunikationernas förbättring, allt bidrog att öka det forna »tredje ståndets»
rikedom och betydelse. För det arbetade vetenskapsmannen på sin
kammare lika väl som proletären vid väfstolen och bokhållaren vid sin pulpet.
Kol- och järnproduktionen fördubblades på årtiondet 1820—30, utförseln
af franska fabriksvaror steg till ett värde af 7* milliard, däraf ensamt
väfda tyger för öfver 200 millioner francs.
Men bärarna af denna storartade nationella produktion höllos
utestängda från den politiska makten och sågos öfver axeln af folk, som
bara hade anor och gamla förfallna gods! Det återinsatta kungadömet
var sannerligen ur deras synpunkt inte mycket att hurra för. Ju mera
fullständigt de fingo i sin hand den ekonomiska makten, med desto
hätskare känslor sågo de på dessa prästridna gengångare som hindrade dem
att intaga sin rätta plats. De hade ingenting emot ett kungadöme, men
det skulle vara borgerligt; käjsardöme gick också an, om man hade en
lämplig käjsare, och t o. m. republik, nota bene en borgerlig, kunde
man finna sig i. Hufvudsaken var inte statsformen, utan innehållet:
makten åt bourgeoisin.
Hvad åter beträffar det stora arbetande folket, hade det ännu mindre
skäl till några blida känslor mot den återinsatta kungligheten. Nu hade
man dessa fördömda aristokrater på nacken igen, hela det förnäma pa-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
